Svenskt lantbrukslexikon / 967 (1941) - Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trädskola ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

såddrand eller per ar. Av 1 kg frö erhållas 30—50 000 dugliga plantor. Tallplantorna få stå ett år,
granplantorna 2 år i frösängen, innan de utplanteras
i skogen eller omskolas i plantskolan. Tallplantorna
omskolas på 10 x 6 cm avstånd, granplantorna på
10 x 12 cm. De förra kvarhåller man blott ett år efter
omskolningen, de senare ett eller två år.

Trädskola. Plantskola med oomskolade och omskolade tallar och granar.

Till plantskolor, som flera år använts för
barrträdsplantor, bör tillföras kompostjord med aska och kalk
eller ock stallgödsel, varvid dock gärna först tages en
skörd kål eller potatis, innan skogsplantorna
uppdragas. Större plantskolor för skogsträd finnas hos varje
skogsvårdsstyrelse för tillgodoseende av enskilda
skogsägares behov. Även privata handelsplantskolor finnas. R. L-k.

Trädskoleägareföreningen, Svenska, se
Trädgårdsförening.

Träfjärilar (fam. Cossidae). Mest bekant är vanliga T.
(Cossus cossus L.), vars larv lever inuti stammar av
poppel, asp, sälg m. fl. lövträd och är igenkännlig på
sin köttfärgade rygg och gula buk. I storlek blir den
c:a 8 cm och är då tjock som ett finger. De fullvuxna
larverna gå oftast ut ur de stammar, vari de levat,
för att förpuppa sig i jorden. Unga träd i
plantskolorna bli då de angripas ofta odugliga till
försäljning. En annan art är blåfläckiga T. (Zeuzera
pyrina L.), vilkens gula, svartprickiga och svarthuvade
larv ej sällan träffas i stammar och grenar på yngre
fruktträd. I motsats till den förra gör denna, som är
något mindre, större rum omedelbart under barken.
Därigenom brister denna, och det angripna partiet
knäckes ofta, detta desto lättare, som larven ofta
gnager runt om stammen eller grenen. A. T.

Träförbindning, se Hopfogning av virke.

Trägnagare (fam. Anobiidae) äro mycket små, mer el.
mindre cylindriska skalbaggar med en huvlikt
framskjutande halssköld, under vilken det lilla huvudet lätt
kan dragas in och gömmas. Larverna leva inuti trä
av skilda slag och skada ofta möbler, paneler o. dyl.
Allmännast är strimmiga T. (Anobium striatum
Oliv.). Dessa insekters närvaro märkas lätt därpå,
att ett fint gnagmjöl faller ut ur små cirkelrunda hål
i virket. Även om hålen äro helt få, kan angreppet
invärtes i föremålet vara högst betydande, vilket
lätt konstateras om ytveden avhyvlas. I den mån det
lämpar sig, kan man begagna sig av
impregneringsvätskor, fotogen, bensin m. m. för att oskadliggöra
djuren. Angripna möbler desinficeras bäst genom
cyanväte under vakuum. I äldre byggnader hör man
ofta, särskilt nattetid, ett fint knäppande läte
påminnande om tickandet i en klocka. I forna tider trodde
man, att lätet kom från ett hemlighetsfullt ur, som
bådade dödsfall. Ljudet uppkommer, då dessa små
insekter skrapa med halssköldens skarpa framkant mot
träet i gångarna, och anses vara ett slags lockläte,
varmed könen kalla på varandra. A. T.

Träjon, se Ormbunkar.

Träkol, se Bränsle och Kolning.

Trämördare, se Japansk trämördare.

Tränjon, se Tranbär.

Träns, se Seldon.

Träsprit, se Alkohol.

Trästock, se Årder.

Trätjära, se Tjära.

Trätunga, se Strålsvampsjuka.

Trönderras, röd resp. sidig, se Nötkreatursraser.

Tröskbolag, se Maskinförening.

Tröske, se Brakved.

Trösklin, se Lin.

Tröskverk. I ett T. slås kärnorna ut ur axen mellan
en snabbt roterande cylinder och en mantel, skon eller
bron, som omgiver en del av cylindern. Det vanliga
är numera, att både cylindern och skon äro försedda
med räfflade slagor; sådana verk kallas slagtröskverk.
En del verk ha emellertid byggts med stift på
cylindern och andra med stift både på cylindern och
skon. Dessa verk kallas stifttröskverk.

Man skiljer vidare på enkelrensande och
dubbelrensande T. I de förra finns endast en rensapparat, i
de senare tvenne. Rensapparaterna äro harpor, alltså
försedda med både fläkt och såll.

Ett större verk arbetar på följande sätt: På nyare
verk inmatas den otröskade säden ofta av en särskild
matareapparat, placerad ovanför luckan till cylindern.
Matareapparaten består av en plåtcylinder med
excentriskt lagrade stift, vilka tränga ut ur cylindern
upptill men dragas in på den nedre sidan. Säden
indrages därefter mellan cylindern och skon. Cylindern

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>