Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Timotej ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Timotej
Tistel
beräknas till 400—500 kg/ha. Vid odling speciellt för
fröskörd sås T. på 40 cm radavstånd med 10 kg/ha.
T. angripes av flera skadeinsekter: trips,
timotej-fluga, timotejvecklare m. fi. H. O-d.
Timotejflugor (Amaurosoma), kallas två mindre
flug-arter (A. armillata Zett., och flavipes Fall.), vilka
båda som larver leva på timotejaxen, innan dessa
hunnit tränga ut ur slidorna. Då detta skett, ha
larverna i regel redan tagit sig ut och fallit till marken,
där de förpuppas. På de framträngande axen märkes
deras skadegörelse genom gnag, vanligen längs ena
sidan av axet eller mer eller mindre spiralformigt
kring detta. Skadegörelsen kan stundom vara av stor
betydelse för timotejfröodlingen. Något effektivt
medel mot T. känner man ej. A. T.
Timotejvecklare (Tortrix paleana HB.) kallas en liten
fjäril, som mäter c:a 20 mm mellan vingspetsarna.
Framvingarna äro enfärgat gula, medan bakvingarna
äro grå. Larven är sammetssvart med grön
anstrykning och med talrika små vita prickar på ryggen.
Denna art lever som larv på timotej och många andra
gräs, varvid den spinner ihop blad till rörformiga
bostäder åt sig. Då larverna också flytta sig från ett
strå till ett annat, kan vid svårartade angrepp gräset
bindas samman till en enda trasslig härva. Då
växt-beståndet är mycket blandat, sker förpuppningen ofta
inom hoprullade blad på de mest skilda växtarter.
Timotejvecklarens levnadsförhållanden äro ännu föga
tillfredsställande kända. A. T.
Timring, se Hopfogning av virke och Väggar av trä.
Tionde, en från Gamla Test. av kyrkan övertagen
skatteform, varvid 1/10 av såväl jordens avkastning
som kreatursaveln (kvicktionde) och byte av jakt och
fiske erlades. I Sverige stadfästes T. första gången på
Skänninge möte 1164. Prästen erhöll hela kvick-T.,
åker-T. delades i regel så, att prästen fick 1;3
(tertial-T.) och övriga 2/3 skiftades mellan kyrkan, biskopen
och de fattiga. Vid reformationen indrogos dessa 2/3
till Kronan, och krono-T. blev därmed en del av
grundskatterna (se Beskattning). Prästernas T.
utgjorde länge större delen av lönen, fastställdes 1862
till vissa kvantiteter att lösas efter markegång* och
har sedermera indragits till statsverket mot ersättning
(utgjorde i 1934/35 års statsbudget c:a 3,4 mill. kr.).
I de forna danska provinserna var T. delad mellan
prästen, kyrkan och biskopen, och blott biskopens del
indrogs, varför kyrkans T. fanns kvar till 1900.
Å. E-d.
Tistel. De egentliga T. i vår flora tillhöra med enstaka
undantag ettdera av två korgblomstriga släkten,
Carduus och Cirsium. Gemensamt för dem är, att
bladen, i många fall även deras på stjälken nedlöpande
kanter, samt holkfjällen äro taggbeväpnade. Nötterna
äro hos bägge släktena försedda med pensel; den-
nas hår äro hos det förra enkla (hårpensel), hos
det senare fjäderlikt förgrenade (fjäderpensel). Av
släktet Carduus ha vi i vår flora blott en allmänt som
ogräs spridd art, krustisteln (C. crispus), en
tvåårig ört, som till en början utbildar en rosett av brett
Tistel. Fig. 1. Krustistel.
parflikade, något krusiga och endast svagt beväpnade
blad. Andra året skjuter en ofta mer än meterhög
stjälk upp, förgrenad särskilt mot toppen, med
blomhuvud i klaselik samling. Huvudena äro rundade och
knappast beväpnade, blommorna röda som hos de
flesta T. Krustistel förekommer i hela landet,
företrädesvis på odlad mark, men kan ej räknas till de
svårare ogräsen. I södra Sverige samt på Öland och
Gotland förekommer en annan art, piggtistel (C.
acanthoides) med vida kraftigare beväpning av ett
mellanting mellan taggar och tornar, i det att
spetsarna såväl på bladflikarna som på de lister, som
löpa utefter stammen, avslutas med en stickande
bildning. Den växer dels på torra backar och
vägkanter, dels vid hamnar och i vallar. Ytterligare ett
par arter uppträda mera tillfälligt.
Släktet Cirsium räknar bland sina arter ett mycket
besvärligt ogräs, nämligen åkertisteln (C. arvense).
Den underjordiska delen utgöres hos denna av grova
942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
