Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Såte ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sèfe
Säd
S., förrän det är tillräckligt torrt, alltså vanligen först
efter ett par dagars torkning på marken. Kan man
vända höet, torkar det fortare.
Yid såtningen brukar man först stränga ihop höet
med hjulräfsa, därefter antingen bära ihop högarna
eller först köra med släpräfsa i strängarna och sedan
göra volmarna färdiga för hand.
Beroende på volmens storlek rymmer den mellan
100 och 200 kg torrt hö. Ju jämnare S. lägges och ju
mindre botten blir, desto bättre står den emot regn.
Vid större nederbörd blir emellertid såväl det övre
lagret som det närmast marken liggande rätt snart
förstört och värdelöst som foder. Skall man därjämte
beräkna arbetsåtgången vid vändning av höet och
eventuell kringslagning av volmen före inkörningen
— ibland får man kanske åter lägga ihop den inför
risken av ett annalkande regn — så blir
arbetsbe-sparingen jämfört med hässjning ingen, ja, den kan
vändas i ökad arbetsåtgång. Undersökningar visa
också, att volmat hö även vid god väderlek blir av
sämre kvalitet än hässjat. Volmen är alltså att anse
som en nödfallsåtgärd. N-g.
Såtid, se Sådd.
Säckhållare. För att inbespara den person, som håller
upp säcken, användes S. Den består av en ställning
med en ring upptill, vilkens konstruktion medgiver
fastklämning eller fasthakning av säcken. Man har
även kombinerat säckhållare och säckkärra*. N-g.
Säckkärra användes för att förflytta säckarna i
magasinen eller på annan jämn botten och består av en låg,
enhjulig kärra. N-g.
Säcksvampar (Ascomycetes), en av de båda stora
huvudavdelningarna av de egentliga svamparna (jfr
Basidsvampar). Namnet syftar på ett för dessa svampar
karakteristiskt förökningsorgan, bestående av en
säcklik blåsa (sporsäck, aseas), vars innehåll uppdelas i
vanligen 8 sporer (säcksporer), vilka i motsats till
svärmsporer sakna rörelseorgan. Sporsäckarna äro
vanligen samlade i fruktkroppar, som kunna vara
kruk-formiga med smal mynning eller helt slutna
(perithe-cier) eller vidöppna, skiv- eller trattlika (apothecier);
hos en del saknas särskilda fruktkroppar. Th. Lfs.
Säckyntjel, se Binas sjukdomar.
Säd (cerealier) utgör beteckningen för flera olika växter,
i allmänhet tillhörande gräsens eller ärtväxternas
familj, vilka alla hava torra, av relativt tunna skal
omslutna frukter, som — vanligen malda till mjöl
eller gryn — användas till människoföda. De i vårt
land odlade sädesslagen äro vete, råg, korn, havre
(stråsäd) samt ärter, bönor och vicker (trindsäd).
Av samtliga dessa utom bönor finnas dels höstformer,
som äro tvååriga och därför måste sås redan
föregående sommar eller höst för att hinna mogna i normal
tid. dels vårformer. Här i landet odlas dock endast
höstvete, höstråg och höst- eller vinterkorn.
Höstformerna av havre, ärter och vicker äro icke
tillräckligt vinterhärdiga i vårt stränga klimat.
Till sädesslagen räknas också de i varmare länder
odlade majs, ris och hirs samt linser och bovete.
Sädesslagen hava mycket stor betydelse som
näringsmedel för människor och djur, och man kan tryggt
påstå, att sädesodling varit en av de viktigaste
förutsättningarna för mänsklighetens höjande från vildens
ståndpunkt till högre kulturstadier. Vete, råg och en
mindre del av kornet användas för framställning av
mjöl och bröd (brödsäd). Även en del av havren
förbrukas i form av havregryn direkt till
människoföda liksom också en del av ärterna och bönorna. Det
återstående tjänar till foder åt husdjuren liksom
avfallet (kliet) från mjöl- och gryntillverkningen.
Strået (halmen) användes också till foder samt till strö.
Därjämte odlas samtliga sädesslag även till grönfoder,
för vilket ändamål de skördas gröna eller avbetas.
Beträffande de olika sädesslagens odling och
användning hänvisas till de speciella artiklarna härom.
Sädesodlingen intog 1937 c:a 42 % av vår åkerareal,
och de olika sädesslagen fördela sig på följande sätt:
Hektar (1937) Skörd i ton (1931—35) Medeltal
Höstvete ............ 231 627 525 847
Vårvete.............. 65 502 121 139
Höstråg.............. 202 148 415 311
Vårråg .............. 9 802 9 659
Korn................ 103 230 216 398
663 579 1 161 207
Blandsäd ............ 253 383 519 513
22 249 31 021
Vicker .............. 4 538 6 532
Bönor .............. 983 2 204
Såsom härav framgår, har odlingen av vete numera
större omfattning än rågodlingen. Tidigare var rågen
vårt mest odlade brödsädesslag, och det är först under
de allra senaste åren den överflyglats av vetet (jfr
nedanstående tabell).
Arealer i hektar.
Årligen Höstvete Vårvete Råg S:a brödsäd
1886—90 68 044 5 275 381 111 454 430
1896—00 68 859 5 285 409 740 483 884
1906—10 85 648 5 931 405 542 497 121
1916—20 116 225 23 819 365 221 505 265
1926—30 184 950 35 374 277 773 498 097
1931—35 217 773 66 341 221 581 505 695
1937 233 961 65 308 197 102 496 371
Den totala brödsädesarealen har hållit sig relativt
konstant under de sista femtio åren.
Arealerna av annan stråsäd samt trindsäd hava
minskats rätt betydligt, varigenom den totala spann-
927
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
