Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Solros ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Solros
Sopp
Solros (Helianthus annuus) tillhör ett i Amerika
talrikt representerat släkte bland de korgblomstriga.
Hithörande växter äro utmärkta av stora flata
blomkorgar med breda holkfjäll och stora könlösa
kantblommor; nötterna äro stora, något plattade. Den
vanliga S. odlades i Amerika redan före europeernas
dit-komst och den överfördes strax efter mitten av
1500-talet till Europa, där den snart blev en omtyckt
prydnadsväxt på grund av sitt ståtliga utseende. Ehuru
den är ettårig, uppnår den ofta en höjd av 2 m,
stundom t. o. m. mer än det dubbla. De stora hjärtlika bladen
äro också prydliga, och blomkorgen kan bli ända till
30 cm bred, med gula eller mörkvioletta diskblommor,
vilkas antal kan överstiga 1 000. De breda
kantblommorna äro alltid gula. Flera andra, såväl ett- som
fleråriga arter, odlas också som prydnadsväxter, såsom
H. cucumerifolius, multiflorus och rigidus.
Sin största betydelse har den vanliga S. dock icke
som prydnadsväxt. Den spelar nämligen en stor roll
som oljeväxt, ehuru odlingen för detta ändamål hos
oss aldrig fått någon betydelse. I Ryssland har den
däremot brukat odlas i stort för oljepressning, och
pressresterna gå i handeln som solrosfrökakor (Se
Oljekakor). Oljehalten i nötterna går upp till 30 %.
Nötterna äro välsmakande och ätas ganska mycket,
särskilt i Ryssland. På senare tid har S. också fått en
annan användning, nämligen som grönfoder-* och
särskilt ensilageväxt, vartill den väl lämpar sig på grund
av den stora massa, som den ger. De grova, hårda
stjälkarna ätas dock icke av kreaturen. Oljan är mild
i smaken och kan efter kallpressning begagnas som
matolja, vilket är vanligt i Ryssland; efter
varmpressning duger den dock icke för sådant ändamål, men väl
till fernissa och i tvålfabrikationen. Den torkar
långsamt. H. G. S.
Solrosensilage, se Ensilage.
Solroskakor, se Oljekakor.
Solrosmjöl, se Oljekakor.
Solrosskal, se Oljekakor.
Solsicka, se Prästkrage.
Solstynjj, se Nervssystemets sjukdomar.
Solvända (Helianthemum), växtsläkte tillhörande
familj Cistaceae. Arterna ha femtaliga blommor, som
påfallande vända sig mot ljuset. H. vulgäre är allmän
i vårt land. Som prydnadsväxt odlas H.
chamae-cislus, som har vita, gula eller röda blommor, och
som särskilt lämpar sig för stenpartier. G. Dbg.
Solöga, se Smörblomma.
Sommarblommor, se Blomsterodling.
Sommarek, se Ek.
Sommargyllen (Barbarea vulgaris), stundom också
kallad vinterkrasse, är en två- eller flerårig ört av de
kors-blomstrigas familj med parbladiga blad med stort
uddblad och gula blommor i efter hand starkt förlängd
klase. Den är ganska allmänt spridd över hela landet
på gräsbevuxen mark, till ej oväsentlig del med
klöver- och annat fiö och uppträder i samband därmed
som ett vanligt vallogräs. Kreaturen äta den ogärna.
H. G. S.
Sommargyllen.
Sommarrättika, se Rättika.
Sommarsjuka, se Blodstallning.
Sommarsnö, se Silverarv.
Sommarsolstånd, se Klimat.
Sommarsporer, se Rostsvampar.
Sommarstallfodring, se vederbörande djurslags
utfodring.
Sommarutfodring, se vederbörande djurslags utfodring.
Sommarvieker, se Vicker.
Sonelius, se Mjölktistel.
Sopor från städer och lanthem bestå till stor del av
ämnen, som innehålla växtnäring och mullbildande
ämnen och som därför med fördel kunna tillvaratagas
för att användas som gödsel. Så sker ganska allmänt
med städernas S. I städerna finnas i allmänhet
bestämmelser om separering av S. Sådana S. som duga till
förbränning eller som gödsel måste skiljas från glas,
plåtburkar o. d. I städerna tas S. oftast om hand av
renhållningsverken. Med S. förfares på olika sätt. En
del förbrännes varvid den därvid alstrade
värmemängden tillvaratages samt askans näringsämnen
tillgodogöras som gödsel, en del användes som
fyllnadsmaterial, och av ytterligare en annan del beredes
kompostgödsel m. m. Dylik gödsel innehåller såväl fosforsyra,
kväve och kali som kalk i mindre kvantiteter. De
förstnämnda ingå sällan med mer än sammanlagt 1,5—-2 %
och ofta avsevärt därunder. Sopgödsel torde oftast
verka långsammare än kreatursgödsel. S. E-n.
Sopp, se Rörsopp.
867
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
