Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sippsläktet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sippsiäktet -
härstammar från Sydeuropa, och japansk sippa
(A. Japonica). G. Dbg.
Självavläggare, se Skördemaskiner.
Självbefruktning, se Fortplantning 1 och
Årftlighets-lära.
Självbindare, se Skördemaskiner.
Självdeklaration, se Beskattning.
Självfertil, se Fortplantning, växter.
Självgallring uppkommer i slutna skogsbestånd, då
genom trängseln de svagare träden avstängas från
ljus och dö. S. är starkast i bestånd av ljusälskande
trädslag såsom tall, björk och asp. Den är större på
näringsrik mark än på mager, ävensom större i yngre
skogsbestånd. Då S. börjar omfatta träd av
användbara dimensioner, bör gallring* företagas, dels för att
dessa träd ej skola förfaras, dels enär vid denna tid
även grovlekstillväxten på kvarstående träd börjar
avtaga. B. L-k.
Självpollination, se Fortplantning, växter.
Självsteril, se Fortplantning, växter.
Självupphettning förorsakas i hoplagt foder och i
synnerhet i ofullständigt torkat hö delvis till följd av
andningen hos ännu levande växtceller men
huvudsakligast på grund av mikrobiella jäsningar. Därvid
utvecklas först aeroba mikroorganismer såsom Bad.
coli och vissa mögelsvampar (t. ex. Aspergillus, Oidium
lactis). Sedan temperaturen genom dessas verksamhet
stigit till c:a 45°, avstannar utvecklingen av de nämnda
mikroorganismerna. Vid denna temperatur börjar
utvecklingen av termofila bakterier såsom Bacillus
calfactor, vars tillväxtoptimum ligger vid c:a 60°.
Vid c:a 80° avstannar bakterieverksamheten helt.
Genom oxidation av bildade, lätt oxiderbara
substanser kan därefter vid plötsligt lufttillträde i hö
stundom självantändning inträffa.
En mikrobiellt betingad S. av liknande art
förekommer i gödsel med inblandning av halm o. dyl.
R. N-n.
Sjödy, se Jordarter.
Sjögräs, se Bandtång.
Sjömalm, se Järnockra.
Sjöreglcring, se Vattenrätt.
Sjösäv, se Säv.
Sjötorv, se Lösa avlagringar.
Skabb är beteckning för en hel del sjukdomar i huden,
vilka orsakas av skabbdjur. S. yttrar sig hos husdjuren
med klåda, håravfall och eksemliknande förändringar i
huden. Flera olika arter finnas.
1. Sarcoptes-S. Parasiterna gräva gångar i huden och
äro därför mera resistenta mot behandling än övriga
arter. Hos häst är denna form av S. ett allvarligt
lidande. Börjar gärna på huvudet och breder ut sig över
halsen och bogen. Här uppstå först små knutor, som
falla av och efterlämna små kala fläckar. Huden blir
- Skadedjursbekämpning
så småningom förtjockad och lagd i veck särskilt på
halsen. Genom att hästen skrubbar sig uppstå sårnader.
Om S. blir utbredd, följer avmagring. Hos hästar i dålig
kondition får S. ett elakartat förlopp, och lidandet
fick därför stor spridning under världskriget och de
närmaste åren efter. S. smittar lätt från häst till häst
dels genom direkt beröring och dels genom ryktdon,
seldon etc. S. hos nöt är ovanlig; hos svin däremot
mycket vanlig även här i landet. Svinen visa klåda,
huden blir skorvig och förtjockad, ibland över hela
kroppen och ned över extremiteterna.
2. Psoroptes-S. (eller Dermatocoptes). Parasiten lever
på hudens yta och suger lymfa från överhuden.
Psorop-tes är fårets viktigaste skabbform, som vanligen är
lokaliserad till ryggen och ställen med lång ull. Huden blir
röd och svullen, håren lossna, och så småningom faller
stora delar av pälsen av. Djuren visa mycket stark
klåda och skrubba sig mot allehanda föremål,
varigenom ullen nöts av. Sår uppstå, dessa infekteras lätt,
varigenom bölder bildas; fåren magra av och dö ofta i
sjukdomen. Den har i regel elakartad karaktär och
breder ofta ut sig över hela fårflocken.
3. Chorioptes-S. (eller Dermatofagus). Parasiten lever
fritt på huden och livnär sig på avstött epitel.
Förekommer hos häst mest i form av fotskabb. Hästarna
få klåda på benen, stå och stampa i spiltgolvet och
försöka att gnida sig med benens insida, varvid lätt små
sår uppstå. På benens insida kännes små
krustalik-nande bildningar. Lidandet uppträder så gott som
uteslutande på vintern och förekommer mest på bakbenen
upp till hasen. Hos nöt förekommer denna skabbform
mest i mjölkspegeln och kring svansroten. Den
framkallar här en betydande klåda, varför korna ibland bli
oroliga och försöka skrubba sig så gott sig göra låter.
Ett flertal parasitdödande medel ha försökts mot S.
De senaste åren har man alltmer och mer med
framgång övergått till derrispreparaten. Vid fotskabb hos
häst, S. i mjölkspegeln hos nöt och S. hos gris kan
följande behandling användas. Sedan huden noggrant
rentvättats med såpvatten eller 2 % sodalösning, så
att alla krustor avlägsnats, inborstas ett lämpligt
derrispreparat å huden. Ett verksamt sådant har man
i rotanolextrakt, varav kan tagas 100 gr till 4 liter
vatten. Rotanol-lösningen ingnides grundligt med borste i
huden. Behandlingen upprepas efter en vecka. Gäller
det äldre djur, särskilt svin, som äro mycket skorviga,
kunna flera behandlingar erfordras. En sugga överför
nämligen mycket lätt S. på smågrisarna. Samtidigt
med att djuren befrias från S. skola även kättar och
bås- och spiltplatser noggrant rengöras och
desinfekteras. N. L.
Skadedjur, se Jaktlagstiftning.
Skadedjursbekämpning. Alla på kulturväxterna levande
djur skulle kunna anses vara »skadedjur», men i regel
820
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
