- Project Runeberg -  Svenskt lantbrukslexikon /
791

(1941) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rimfrost ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rimfrost -

Rimfrost, se Nederbörd.
Rinjjbaktcrios, se Ringröta.

Ringblomma (Calendula officinalis) är en från södra
Europa härstammande ettårig ört av de
korgblomstri-gas familj med helbräddade blad och ganska stora
korgar. Blommorna äro gula, men man har nu sorter
skiftande från mörkt orange till nästan vitt.
Egendomligt är att i samma korg finnas tre slags olika
formade nötter. Fruktsättningen är riklig, och
självsådd brukar äga rum år efter år. H. G. S.
Ringkota, se Exteriörbedömning.
Ringmosse, se Myr.
Ringning av tjur, se Fängsling.

Ringorm är en smittsam hudsjukdom, som vanligast
förekommer hos nöt och häst. Orsakas av en svamp
(Trichofyton tonsurans), som växer in i hårsäckarna
och i håren och breder ut sig i överhuden. R. träffas
vanligast å huden på huvud, hals, rygg och kring
svansroten. Här uppstå runda eller ringformiga
hårlösa fläckar täckta av tjocka, torra, grågula skorpor.
Om dessa avlägsnas, kvarstår en röd såryta. Hos
kalv ser man stundom R. kring munöppningen, och
den kan här få ett mycket långvarigt förlopp. R. är
smittsam även för människor, som kunna få s. k.
skäggsvamp, varför ladugårdspersonalen bör iakttaga
stor försiktighet och aldrig peta med fingrarna på
ringormsfläckar. Angripna djur ställas för sig och
ryktas ej. Behandling av de angripna hudpartierna
kan ske genom upprepad pensling med 10 %
jodsprit eller behandling med salva hållande tjära eller
svavel. N. L.

Ringpump, se Pumpar.

Ringröta. ■— 1. R., ringbakterios, benämning på en
sjuklig företeelse i potatisknölen, karakteriserad av
upplösning av cellväggarna i och omkring kärlsträngarna
och ibland mörkfärgning av dessa. De angripna
partierna bilda en ring ett stycke innanför skalet. R. kan
icke betraktas som en enhetlig sjukdom. Åtminstone
i vissa fall torde den vara att betrakta som
sekundärsymtom av virussjukdomar. Som självständig orsak
till R. har dock bakterien Bacterium sepedonicum
angivits. Angripna knölar äro olämpliga till utsäde
och visa minskad lagringsduglighet. Th. Lfs.

2. R. (Polyporus pini Thore), tallticka, svamp, som
uppträder i veden på äldre tallar och omöjliggör dess
användning till gagnvirke. Se Tall och Ticka. R. L-k.
Ringskivlingar är ett släkte skivsvampar, som står
nära fjällskivlingen. Honungsskivlingen är en
av våra allmännaste skogssvampar. Den växer på
stubbar och stammar av löv- och barrträd eller på
marken över trädrötter. Hatten är smutsigt
honungs-gul och har på mitten korta, mörkgula till
svartbruna hårtofsar. Unga exemplar äro ätbara, men
man bör endast använda hatten. G. Dbg.

Ris

Ringröta. Tallticka och därav förorsakad ringröta.

Ringspinnare (Malacosoma neustria L.) kallas en i de
sydsvenska landskapen vanlig skadeinsekt på
fruktträden. Den är en mindre, klumpigt byggd fjäril med
övervägande blekt gulröda vingar. Larven är på längden
smalrandig av vitt, rött, gult och blått. Huvudet är
blått med två svarta fläckar på hjässan. R. har fått
sitt namn därav, att honan lägger sina släta och grå
ägg i en tät spiral eller ring kring unga kvistar på
träden. Äggen läggas på hösten och äro lätta att
upptäcka t. ex. vid trädbeskärningen, om det är fråga
om unga träd. De kläckas följande vår vid
knopp-sprickningstiden. De unga larverna hålla tillsammans
i kolonier och spinna tunna vävnader, gärna i
grenvinklarna, under vilka de dölja sig nattetid och mulna
dagar. Här försiggår också hudömsningen, varför
man där finner talrika tomma skinn. Äro kolonierna
stora och några stycken på ett och samma fruktträd,
blir detta snart kalätet. Först då de äro fullvuxna,
skingra sig larverna och uppsöka då passande
gömställen på murar, gärdesgårdar, väggar o. s. v., där de
förfärdiga en tunn kokong, inom vilken förpuppningen
äger rum. Anträffade äggsamlingar förstöras.
Besprutning med arsenikgifter dödar larverna. A. T.
Ringvält, se Vältar och Vältning.
Ripbär, se Mjölon.
Ripvide, se Pil.

Ris. — 1. (Oryza sativa L.), en urgammal
kulturväxt.-tillhörande gruppen Panicoideae bland gräsen, näst

791

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:48:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lantblex/0795.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free