Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Plöjning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Plöjning
Poppel
höstplöjningen ej medhunnits eller då man vill mylla
gödsel eller dylikt medelst P. på våren. Orsaken härtill
är ej enbart, att höstplöjningen medför en bättre
arbetsfördelning, utan den ger upphov till en bättre
så-hädd, emedan frostens luckrande verkan på jorden
till väsentlig del förstöres vid P. på våren.
Plöjningsdjupet varierar i mycket hög grad alltefter
ändamålet med P. samt jordens beskaffenhet. Vid
vanlig höstplöjning varierar plöjningsdjupet alltefter
de lokala förhållandena mellan 15 och 30 cm, men för
vissa ändamål nöjer man sig understundom med
väsentligt grundare P., s. k. skumplöjning. G. T-n.
Plöjningsdjup, se Plöjning.
Poa, se Gröe.
Podsol, se Jordmåner och Marklära.
Pointer, se Hundraser.
Poland-Chinasvinet, se Svinraser.
Polarvide, se Pil.
Polenskes tal, se Fettbestämning.
Polhemskoppling, se Kopplingar.
Pollen, se Fortplantning, växter.
Pollination. För att ett fröanlag skall komma till
utveckling fordras, utom i vissa undantagsfall, en
befruktning genom en hanlig kärna, och för att detta
skall kunna ske, kräves överföring av ett
pollen-(frö-mjöls-)korn till pistillens märke. Detta kan
åstadkommas på åtskilliga olika sätt, och man får till en början
skilja mellan sj älvpollination, då blommans eget
pollen överföres, och korspollination, då utbyte
äger rum mellan olika blommor eller individer.
Anordningar för förmedlande av den senare och hindrande
av den förra äro ganska vanliga, och hit höra för det
första alla de fall, då individerna eller åtminstone
blommorna äro enkönade, vidare de många fall, då
blommans ståndare och pistiller utvecklas på olika
tider; även ställningsförhållandena i bl»«iman kunna
verka på samma sätt. Medlen för korspollinations
verkställande äro företrädesvis vind och insekter,
i mera enstaka fall andra djur och ifråga om
vattenväxter ofta vattnet. Växter med vindpollination
ha i regel små, obetydliga blommor med både
ståndare och märken långt utskjutande, de senare gärna
fjäderlikt förgrenade, såsom hos de flesta gräs, för
att lättare kunna uppfånga kringflygande pollen.
Själva pollenkornen äro merendels släta och torra.
Blommor med insektspollination lia i regel
starka färger och dessutom ofta vällukt, som tjänar
att locka insekterna. Men dessa komma ju icke för
doftens skull utan för att söka föda, ocji denna kan
bestå antingen av pollen, varav växten i sådant fall
får offra en del, eller av nektar, som alstras i på olika
sätt byggda och på olika sätt anbragta nektarier.
Pollenkornen hos insektsblommor äro vanligen
försedda med utstående lister eller taggar för att lättare
fastna på de besökande insekterna, och ej sällan äro
de också klibbiga. Ofta nog är en växt för sin P.
hänvisad till en viss insektarts hjälp, och många
egendomliga anpassningsanordningar mellan insekt- och
a b
Pollination. Pollenkorn från Cichorium Intybus (a)
och en Lavateraart (b), bägge med insektpollination.
växtarter ha efterhand blivit påvisade. Även då det
gäller sj älvpollination fordras i rätt många fall
insekters biträde för pollenöverföring från ståndare till
märke. H. G. S.
Polygonatum, se Rams.
Polygonum, se Pilört.
Polyhybrid, se Ärftlighetslära.
Polymera gener, se Ärftlighetslära.
Polyploid, se Ärftlighetslära.
Polyporus, se Ticka.
Polytrielium, se Mossa.
Pomoloj|i är läran om de odlade fruktsorterna. Denna
kan vara dels beskrivande, dels praktisk. I P. ingår
även kännedomen om trädens vegetativa karaktärer
samt vissa blombiologiska förhållanden, såsom
pollenets grobarhet, trädens blomningstid etc. G. C-r.
Poniologiska föreningen, Sveriges, sc Trädgårdsförening.
Ponnyhästar, se Hästraser.
Popjiel (Populus) tillhör pilfam. och arterna äro träd
med i allmänhet långskaftade breda blad av växlande
form. Han- och honblommor sitta i långa på bar kvist
framkommande hängen på skilda träd. Frukten är en
kapsel och fröna utrustade med dun. Hos oss är endast
aspen* inhemsk, men åtskilliga arter ha sedan gammalt
planterats och delvis även förvildats. Bland de
vanligaste bland dessa kunna nämnas balsampoppel (P.
balsamifera) från Nordamerika, utmärkt av stark,
välluktande kådavsöndring på knoppfjällen och hj
ärtlika blad, svartpoppel (P. nigra) från södra Europa
med liknande bladform men längre bladskaft; den är
ett högt, vidgrenat träd, under det att den mycket
närstående pyramidpoppeln (P. pgramidalis) har alla
grenar uppåtriktade; silver- eller vitpoppel (P.
alba) från medelhavsområdet har grå bark och
parfli-kade, på undre sidan vitludna blad. Ytterligare några
arter planteras som park- och alléträd. Den mest
storvuxna av dessa är den västamerikanska P.
tricho-carpa, som i vårt land odlas i södra och melleista
Sverige i parker. Vidare odlas några hybrider, exempel-
759
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
