Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nötkreatursraser ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nötkreatursraser
Nötkreatursraser
talerrasen är en kombinerad mjölk-göd-arbetsras.
Stamboksförda kor lämna en medelavkastning på
omkring 4 000 kg mjölk med 3,8—3,9 % fett. Huvud
och extremiteter äro vita, men i övrigt äro djuren
brokiga med stora gulröda fläckar på svagt gulvit
botten. Freiburgerrasen i Schweiz överensstämmer nära
med simmentalerboskapen, men freiburgerdjuren äro
något större samt svartbrokiga till färgen.
Den bruna alpboskapen har sitt viktigaste
avels-område i Schweiz, men den förekommer även i
angränsande delar av Tyskland och Österrike. Djuren
äro något mindre än simmentaler men dock ganska
stora och grova. Medelvikten för stamboksförda kor
är omkring 600 kg och mankhöjden 136 cm.
Medelavkastningen uppgives till 4 000 kg mjölk med 3,6 %
fett. Färgen är mörkt gråbrun med mörk mule och
tydlig mulring.
Algauerrasen liknar den bruna alpboskapen, men
kroppsstorleken är något mindre; kornas medelvikt
uppgives till 500 kg. — Även andra underraser till
den bruna alpboskapen finnas, t. ex. montafuner- och
tirolerrasen m. fi.
I Tyskland finnas även ett stort antal lantraser, som
närmast måste räknas till höglandsboskapens typ. Som
exempel må nämnas de helröda vogelsbergs-,
vogt-länder- och harzraserna och den röda schlesiska boskapen.
Den sistnämnda rasen, som är av mindre utpräglad
höglandstyp, överensstämmer nära med den röda
polska och livländska boskapen. I Schweiz finnes en
småvuxen N., eringerrasen, som kan hänföras till
samma rasgrupp. Bland helt gula raser må nämnas
franken-, glan-donnersberg-, limpurger- och
murbodener-raserna och bland brokiga och sidiga wästerwälder-,
hinterwälder-, pinzgauer- och kuhlånderraserna.
N. i de nordiska länderna.
Danmark: Den röda danska mjölkrasen har sitt
avels-område på de danska öarna och på Jyllands ostkust.
Omkring 55 % av hela den danska boskapsstocken
tillhör denna ras, som nu torde kunna räknas till en
av världens främsta mjölkraser. Medelavkastningen för
stamboksförda kor uppgår till 4 500 kg mjölk med 4,1 %
fett. Kornas medelvikt är omkring 525 kg och
mankhöjden 127 cm. Djuren äro enfärgat röda. Bland
vanliga exteriörfel må nämnas sänkt länd, överbyggt
kors, lösa bogar, stor buk och kohasighet.
Den jutska rasen har sitt utbredningsområde på
Jylland, särskilt på halvöns norra del. Djuren äro
svartbrokiga med samma färgfördelning som den
svartbrokiga låglandsboskapen, men till kroppsbyggnaden
äro de mindre samt ha en mera ojämn exteriör och
kroppen är kortare. Medelvikten för stamboksförda
kor är omkring 500 kg och mjölkavkastningen uppgår
till omkring 4 000 kg med 3,7 % fett.
Norge: Telemarksrasen har längst varit föremål för
förädling. Avelsområdet är Telemark och angränsande
fylken i södra Norge. Färgen är röd av ljusare eller
mörkare nyans, ofta med svarta strimmor med sidig
teckning, d. v. s. vit färg på huvudet, utefter
rygglinjen och undertill på buken. Gränserna mellan det
röda och vita äro trasiga och prickiga. Hornen äro
långa och lyrformiga. Telemarksdjuren utmärkas av
låga ben och stort kroppsdjup. Medelvikten för
fullvuxna kor är omkring 375—400 kg oc.h
mjölkavkastningen 2 500—3 000 kg med 3,8 % fett.
Den röda kulliga ostlandsrasen förekommer i
sydöstra Norge, där rasen är urgammal men dock varit
föremål för en viss korsning med importerad boskap,
främst ayrshire. Denna ras är nära besläktad med röd
kullig svensk lantras. Djuren äro helröda och kulliga.
Medelvikten för fullvuxna kor är omkring 425 kg och
medelavkastningen 3 000 kg mjölk med 3,7 % fett.
Dölerasen har sitt avelsområde i Gudbrands- och
Österdalen. Djuren äro behornade och färgen svart
eller mörkbrun med ljusare rygglinje.- Medelvikten för
fullvuxna kor är omkring 375 kg. Röda trönderrasen
är något större samt helröd till färgen. Västlandsrasen
är dels kullig, dels behornad. Färgen är helröd och
kroppsstorleken varierande. Den sidiga trönderrasen
eller nordlandsrasen förekommer i norra Norge, och
den är nära besläktad med den svenska fjällboskapen.
Färgen är i regel svartsidig. Djuren äro kulliga och
medelvikten för fullvuxna kor uppgives till omkring
275 kg.
I Finland hållas fyra olika raser: importerad ayrshire,
som närmast överensstämmer med den skotska, samt
de tre inhemska raserna, västfinsk, ostfinsk och
nordfinsk boskap. Av under perioden 1931—33
inregistrerade kor tillhörde 41 % ayrshirerasen, 27 %
väst-finsk, 30 % ostfinsk och 2 % nordfinsk boskap. Alla
de tre finska lantraserna äro kulliga. Västfinska och
ostfinska boskapen överensstämma nära med varandra
ifråga om storlek, kroppsform och avkastning och
skilja sig endast ifråga om färgen. Den västfinska
boskapen är enfärgad med en avblekt gulröd färg, men
den ostfinska har sidig teckning. Medelvikten för
stamboksförda kor av västfinsk och ostfinsk boskap är
omkring 350 kg och mankhöjden 114 cm. Djuren äro
av utpräglad mjölktyp. Medelavkastningen uppgår
till omkring 3 000 kg mjölk med 4 % fett. De
nordfinska korna äro oftast helvita. Medelvikten för
stamboksförda kor är omkring 300 kg.
I Sverige finnas tre officiellt erkända N.: svensk
låglandsboskap, svensk röd och vit boskap (S. R. B.)
och svensk kullig boskap (S. K. B.). Av under
5-års-perioden 1928—32 stamboksförda hondjur tillhörde
26,0 % låglandsrasen, 63,4 % S. R. B. och 10,6 %
S. K. B. Låglandsrasens viktigaste avelsområde är
Skåne och södra Halland, men den har tämligen stor
716
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
