Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Näringsämnenas kretslopp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Näringsämnenas kretslopp
Nässla
nedbrytningen i marken under ogynnsamma
förhållanden försvåras (t. ex. vid dålig luftning) kunna
kolföreningar lagras i marken och bortföras så ur det
normala kretsloppet. Detta sker bl. a. vid
torvbild-ning i mossar och har under tidigare geologiska
perioder skett vid bildningen av stenkol och bergoljor.
Människans inverkan på kolets kretslopp är tämligen
obetydlig; den årliga kolsyreproduktionen genom
förbränning av kol, ved o. dyl. beräknas ej uppgå till
mer än c: a 5 % av vad växterna assimilera.
Kvävets kretslopp. Luftens kväve kan endast
assimileras av vissa bakterier (se Kvävebindning), övriga
växter äro hänvisade till markens ammoniak och nitrat.
Ur dessa oorganiska kväveformer bildar växten
äggviteämnen, som sedan även övergå i djuren. Växterna
hushålla noga med sitt organiska kväve, medan
djuren nedbryta äggviteämnen och avgiva kväve som
urinämne. Vid organismernas död hamna även
äggviteämnen i marken och dessa liksom urinämne
nedbrytas av bakterier till i huvudsak ammoniak och
kvävgas. Den senare avgår till luften, ammoniaken
kan ånyo direkt användas som växtnäring, delvis
överföres den dock genom nitrijikation till nitrit och
nitrat och startar kretsloppet på nytt i denna form.
Svavlets kretslopp liknar i stort kvävets. Vid
äggviteämnenas förruttnelse i marken bildas ur deras svavel
svavelsyra eller svavelväte. Det senare kan av vissa
bakterier oxideras till svavelsyra, och som sådan
åter tagas upp av växterna.
Kretsloppet av övriga mineralnäringsämnen innebär
i huvudsak, att salterna tagas upp av växterna, i mer
el. mindre oförändrad form övergå i djuren, vid
multnande och förruttnelse frigöras och genast äro åter
användbara som växtnäring. Mineralämnena gå även
förlorade genom uttvättning ur marken, men nybildas
i stället genom vittring. Dessa ämnens naturliga
kretslopp stores genom åkerbruket, då de i stora mängder
bortföras med skördarna. Gödslingens biologiska
betydelse är således att återställa
mineralnäringsämnenas normala kretslopp. H. B—m.
Näringsämnesförhållande, se Näringsbehov.
Näsblödning är tämligen ovanlig hos husdjuren. Kan
orsakas av skada, som har sår å nässlemhinnan till
följd. N. kan också uppstå vid akuta och kroniska
infektionssjukdomar som vid mjältbrand och vid
nyssjuka hos svin eller vid svulstbildningar i
näshålan, t. ex. vid silbenssvulst hos nöt. Starka
ansträngningar hos galopp- och travhästar kunna också
framkalla blödning. Stark blödning hos häst härrör
i regel från luftsäckarna. Är blodet skummande
och förekommer samtidigt hosta, kan lungblödning
misstänkas. Behandlingen rättas efter lidandets
grundorsak. N. L.
Näshåla, se Andningsorgan.
Nässeldå, se Då.
Nässelfeber (urtiearia) är ett godartat hudlidande,
som uppträder både hos människa och djur. N.
kännetecknas av att i huden plötsligt bildas runda, platta,
väl avgränsade, mjuka ansvällningar. Hos människa
och även hos hund är lidandet förenat med klåda. I
de flesta fall försvinner utslaget efter några timmar
utan behandling och utan att djurets allmäntillstånd
varit nämnvärt påverkat. N. kan uppstå till följd av
flera olika orsaker. Hos människa föreligger ofta
överkänslighet (idiosynkrasi) mot vissa födoämnen, som
t. ex. hummer, räkor, smultron o. s. v. Hos häst synes
N. mest uppträda sekundärt till mag- och tarmkatarr
och vid förstoppning. Med N. hos svin avses i regel
en lindrig form av rödsjuka*. N. L.
Nässelsnärja, se Snärja.
Nässla (Urtica) är ett ganska stort släkte av med
brännhår beväpnade örter. Vår vanligaste art,
bränn-nässlan ([/. dioica), som har han- och honblommor
Nässla, brännhår,
på skilda stånd och är högvuxen med motsatta,
grov-sågade blad och blomställningarna i toppen och i de
övre bladvecken samt grov, seg rotstock, är man ju
mest benägen för att betrakta som ett otrevligt ogräs,
där den förekommer i skog och framför allt vid vägar
samt på gårdar och upplagsplatser o. s. v. Den kan
dock också betraktas från andra synpunkter, ty även
frånsett de späda bladens användning som nässelkål
är den nyttig på flera sätt. Växten har ett näringsvärde
motsvarande rödklöverns, och om den än ratas av betes-
704
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
