Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mjölkregleringen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mjölkregleringen
Mjölksekretion
mellan 1,64 öre i Skånes prisutjämningsdistrikt och
6,60 öre i Norrbottens prisutjämningsdistrikt eller sedan
mjölkavgiften fråndragits 0,86, 0,48 och 5,43 öre pr
kg. För sista halvåret 1938 uppgingo
nettoprisutjäm-ningsbidragen för motsvarande områden till 1,45, 1,03
och 6,44 öre pr kg. Är 1938 uppgick i avrundade tal
mjölkavgiftsmedlen till 49,1 mill. kr,; kraftfoderskatten
tillförde mj ölkregleringsmedlen 11,8 mill. kr. och
marga-rinaccisen 25,1 mill. kr., varför de sammanlagda
mjölk-regleringsmedlen inkl. räntor uppgingo till 86,2 mill. kr.
Härav utbetalades 24,4 mill. kr. som pristillägg åt
exporterade mejeriprodukter och 62,5 mill. kr. som
prisutjäm-ningsbidrag åt produktmjölk. Mjölkregleringen
omhän-derhaves liksom mjölkregleringsmedlen av Svenska
mejeriernas riksförening. Kontrollen över mjölkregleringcns
handhavande och mjölkregleringsmedlens användning
åvilade från början en för ändamålet tillsatt nämnd,
Statens mjölknämnd, men har sedan den 1 juli 1935
handhafts av Statens jordbruksnämnd. G. Y-n.
Mjölkrenragsseparator, se Separator.
Mjölkrör, metallrör avsett att vid förträngning i
spen-kanalen införas i denna, för att mjölken skall kunna
utvinnas. Mjölkröret måste vara genom kokning eller
på annat sätt omsorgsfullt desinficerat, enär
juverinflammation eljest lätt uppstår. Även spenen och
spen-änden desinficeras fore införandet av M. Ad. G—o.
Mjölksaft kallas en hos växter, särskilt av vissa familjer
såsom korgblomstriga, vallmo- och törelväxter samt
några andra, förekommande vätska, som är innesluten
i särskilda celler eller kärl. Den utgör en vit eller gul,
sällan röd emulsion, och bland beståndsdelarna kunna
förekomma socker, stärkelsekorn, gummi, hartser,
kautschuk m. m. Vid sårande av växtens yta utträder
M. och stelnar snart vid beröring med luften, så att
den bildar ett skyddande hölje över såret, men i övrigt
är dess betydelse för växten ej utredd. Kautschuk,
balata och guttaperka erhålles ur M. av vissa
tropiska träd; opium är intorkad M. av opievallmon.
Inga svenska växter ge någon M., som kan
tillgodogöras. H. G. S.
Mjölksaftskärl ha i likhet med de egentliga kärlen
uppkommit genom upplösning av mellanväggarna inom
en rad av celler, som sålunda komma att bilda en
sammanhängande kanal, men de tjäna icke, eller åtminstone
ej företrädesvis för transport av vatten och näring,
utan deras innehåll utgöres av en mjölklik vätska, i
vilken varjehanda ämnen äro uppslammade. Till en stor
del äro dessa ämnen att uppfatta som avfallsprodukter
från näringsberedningen, ehuru de dock kunna tjäna
ett eller annat ändamål, såsom att bilda en täckande
hinna över ett sår. Detta är exempelvis fallet med
kautschukträdens mjölksaft. Emellertid kunna även
rena byggnadsämnen såsom stärkelse uppträda i
mjölksaft, åtminstone hos euphorbiaceerna. I de flesta fall
är mjölksaften en rent vit emulsion; gul sådan är dock
även känd, såsom hos skelörten (Chelidonium majiis),
och hos det amerikanska släktet Sanguinaria av
vallmofamiljen är den röd. M. bilda ett nätformigt
förlöpande system genom hela växten och förekomma
hos ett begränsat antal familjer, bl. a. korgblomstriga
och vallmoväxter, medan däremot hos några andra,
däribland arter av törelfamiljen, finnas
mjölksaftsceller, som bilda ett förgrenat men icke nätformigt
sammanbundet system. Här anläggas dylika i ett
ringa antal redan hos grodden och växa sedan med sina
förgreningar fram genom hela individer. H. G. S.
Mjölksckretion. Mjölken, som ju är avsedd att hos
däggdjuren utgöra en fullständig näring åt ungen
under den första tiden av dess tillvaro efter födelsen,
bildas i för detta ändamål anpassade samlingar av
hudkörtlar — mjölkkörtlar, juver —, som äro parigt
grupperade inom bröst- (människan), buk- eller
Ijumsk-trakten (hästen, idisslarna) eller sträckande sig över
alla dessa regioner (svinet); de finnas hos bägge könen,
men nå full utveckling endast hos hondjuren. I
olikhet med flertalet andra körtlar (t. ex.
matsmältningskörtlarna, njurarna) är juvret icke vid ungens
födelse färdigbildat och (annat än i mycket ringa grad)
funktionsdugligt; det når sin egentliga utveckling
först under könsmognadsperioden (puberteten) och
träder i verksamhet som mjölkproducerande organ
under normala förhållanden endast efter inträdd
dräktighet. Dessa förhållanden visa, att mjölkkörtlarna
äro underkastade en reglering av speciell art, vilken
står i närmaste beroende av de honliga könsorganens
funktionstillstånd. Såväl juvrets tillväxt och
anpassning till aktivitet som igångsättandet av
mjölksekretionen och även dennas normala upphörande, d. v. s.
övergången till sinperiod, bero i främsta rummet på
inverkan av vissa kemiska retmedel, »hormoner».
Dessa alstras i andra organ, avges till blodet (»inre
sekretion») och föras med detta till juvret. Vi
veta, att för dessa inre sekret hjärnbihanget
(»hypo-fysen»), äggstockarna, de gula kropparna i dessa
och fosterhinnorna äro bildningsställen. Troligt är,
att även andra organ för inre sekretion medverka
till juververksamhetens reglering. Av ifrågavarande
hormon finnas sådana, som påverka juvervävnadens
tillväxt och sådana, som verka utlösande, resp.
befordrande på mjölksekretionen, andra, som hämma
densamma; inverkan kan antingen ske direkt eller
över ett annat organ, t. ex. äggstockarna. Även
impulser, som via juvrets nerver tillföras
juvervävnaden, påverka mjölkavsöndringen, bl. a. genom
reglering av blodtillförseln. Juververksamheten
kontrolleras sålunda med hjälp av en komplicerad
mekanism, som arbetar dels med kemiska hjälpmedel, dels
med nervretningar, och på vars under olika perioder
658
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
