Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mjödört ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mjödört
Mjölk
Mjödört, se Älggräs.
Mjölbaggc (Tenebrio molitor L.) är ett ofta
förekommande skadedjur inomhus i bageri, kvarnar och på andra
platser, där spannmål, mjöl eller andra produkter av
vegetabiliskt ursprung förekomma, M. är en långsträckt,
något plattad, c:a 15 cm lång, mörkt rödbrun, glatt
skalbagge med tydligt refflade täckvingar. Larverna,
som kunna bli nära 3 cm långa, äro glänsande gula,
cylindriska och hårdhudade. De tre paren ben äro
mycket korta. Dessa s. k. mjölmaskar trivas bäst i
unket mjöl och i förråd, som länge stått utan tillsyn.
Då mjöl angripits, kunna larverna lätt avlägsnas
genom siktning, varefter förvaringsrummen,
mjöl-bingar och säckar, noggrant rengöras. A. T.
Mjöldagg, gemensamt namn på svampar, tillhörande
fam. Erysiphaceae av säcksvamparna, och av dem
förorsakade sjukdomar. Dessa svampar äro obligata
parasiter (se Parasitsvampar) på växter och leva nästan
fullständigt utanpå sina värdväxter, insändande
endast korta sugorgan i deras överhud, sällan djupare.
Mycelet bildar ett åtminstone som yngre vitaktigt,
spindelvävslikt eller ibland tätare, dynlikt överdrag
på de angripna delarna. Från korta mycelgrenar
avsnöras på könlös väg bildade konidier i kedjor.
Genom konidierna verkar överdraget mjöligt; därav
namnet mjöldagg. Senare bildas klotrunda,
mörk-färgade, slutna sporhus, innehållande 1—flera
sporsäckar, var och en med 2—8 säck sporer. Sporhusen
te sig för blotta ögat som mycket små, mörka prickar.
De ha stor betydelse för övervintringen, vilken
emellertid hos vissa arter även kan ske genom mycel, som
antingen sitter skyddat inuti värdväxtens knoppar
eller är speciellt utrustat för nämnda ändamål.
Viktiga slag av M. äro gräsmjöldagg*,
krusbärs-mjöldagg* (amerikansk), rosmjöldagg* och
äpplemjöl-dagg*. Av mindre dominerande betydelse äro
klöver-mjöldagg (Erysiphe Marlii), som angriper klöver
m. fi. baljväxter, ärtmjöldagg (E. pisi) på ärt,
lucern, vicker och lupin, samt kålmjöldagg eller
vanlig M. (E. communis) på huvudsakligen korsväxter,
såsom kålrot, rova, kål och pepparrot. Dessa arter,
som var för sig omfatta olika biologiska former,
sammanföras stundom jämte andra till en stor kollektivart,
E. polygoni (knäamjöldagg). Th. Lfs.
Mjöldryga, mjölöka kallas de mörkvioletta, hårda,
oftast långsträckta och hornlikt krökta kroppar
(sklerotier), som ej sällan förekomma i sädesax, där
de intaga den plats, som normalt skulle innehafts av
korn. M. är bildad av tätt sammanvävt mycel av
svampen Claviceps purpurea, som tillhör säcksvamparna.
Vanligast är den hos råg, tämligen allmän hos korn,
sällsynt hos vete och endast i några fall funnen hos
havre; på många vilda gräs förekommer den (jämte den
närbesläktade C. microcephala) allmänt. Vid skörden
eller med utsädet komma mjöldrygor i jorden, där de,
om de ej nedmyllats för djupt, nästa år ge upphov
till bildningar, som bestå av en cm-lång fot med en
liten tegelröd kula i spetsen. Insänkta i denna kula
sitta talrika, på ytan utmynnande sporhus, ur vilka
sporer utslungas vid tidén för gräsens blomning. De
infektera värdväxtens fruktämnen, som bli rynkiga
och fårade och inhöljas i en gul, klibbig massa,
»honungsdagg», vilken innehåller talrika från mycelet avsöndrade
konidier. Honungsdaggen är begärlig för flugor, som
vid sina besök sprida smittan. I de infekterade
fruktämnena utväxer svampen till ett sklerotium. M. är
skadlig på grund av dels den skördeminskning den
vållar, dels förekomsten av starkt giftiga ämnen
(alka-loider m. m., tillsammans ofta benämnda ergotin).
Mjöldrygförgiftning, som förr stundom uppträdde med
epidemiliknande karaktär och förorsakade talrika
dödsfall, ger sig tillkänna genom dels kramp
(»dragsjuka»), dels brand (»antoniuseld»). I vissa länder
inträffa fortfarande förgiftningar, sålunda i Ryssland
11 000 fall under 1926. M. har medicinsk användning
och uppköpes av apoteken.
M. i säd motverkas genom förbättrade
odlingsbetingelser och enhetligare sädessorter, varigenom
lik-tidigare blomning ernås och infektionstiden alltså
förkortas; användande av mjöldrygfritt utsäde; djup
höstplöjning, så att sklerotierna bli djupt nedmyllade;
tidigt avmejande av gräset på dikeskanter och andra
gräsmarker invid åkrarna. Th. Lfs.
Mjölfoder, se Hönsens utfodring.
MjöHörbäittringsmcdcl, se Bakningsduglighet.
Mjölighet, se Glasighet.
Mjölk är av naturen avsedd till föda åt däggdjurens
nyfödda ungar och innehåller alla de ämnen, som
behövas för deras utveckling. När det i det följande talas
om M., menas därmed komjölk. Till skillnad från M.,
som separerats, kallas M., som har sin naturliga
sammansättning, för helmjölk eller oskummad M.
M. består dels av fasta beståndsdelar (torrsubstans)
och dels av vatten. I medeltal innehåller mjölken 87,5
delar vatten och 12,5 delar torrsubstans. M:s värde
beror på dess innehåll av torrsubstans. Om
torrsubstanshalten är hög, är M. mera värdefull, än om den
är låg. Torrsubstansen består av fett, äggviteämnen,
mjölksocker och salter. Dessa ämnen förekomma i
fast, upplöst eller kolloidalt tillstånd.
Fettet utgör M:s värdefullaste beståndsdel, och
en hög fetthalt eftersträvas därför. Fetthalten växlar
mellan 2 och 6 % och är i medeltal c:a 3,5 %. Fettet
förekommer såsom droppar eller kulor med en diameter
av 0,001—0,02 mm. En kbcm M. innehåller 1,3—15
milliarder fettkulor. M. från kor, som alstra fet M.,
innehåller större fettkulor än M. från kor, som alstra
646
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
