Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kryptorchid ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kryptorchid
Kuggväxel
odlas som prydnadsväxt. Den bildar täta mattor med
lysande gula blommor. G. Dbg.
Kryptoreliid kallas ett handjur, på vilken ena testikeln
{ensidig kryptorchid), eller båda (dubbelsidig
kryptorchid), icke finnas i pungsäcken utan har stannat
kvar i bukhålan eller ljumskkanalen. Detta tillstånd
påträffas hos samtliga husdjur, vanligast hos hingst.
P)n hingst, som är K. kallas klapphingst, och en K.
gält kallas sigg. Pungsäcken tjänstgör som
värmeregulator för testiklarna, och i sådana testiklar, som
icke ha sjunkit ned i pungsäcken, kan sädesepitelet
icke utvecklas, varför spermier ej bildas. Däremot är
könsdriften i regel hos sådana djur starkt utvecklad.
Ang. behandlingen av K., se Kastration. Även om ena
testikeln är normalt nedsjunken och djuret har normal
befruktningsförmåga, bör det ej användas i avel, då
felet som regel nedärves. N. L.
Krypven, se Ven.
Krypvide, se Pil.
Krysantemum (Chrysanthemum), ett släkte hörande
till korgblommiga växter med rörformiga
diskblommor och vita, gula eller röda tunglika kantblommor.
Ett flertal arter odlas som prydnadsväxter och genom
korsning har frambragts olika former med vanligen
fyllda korgar. En del arter odlas på kalljord. Jfr
även Prästkrage. G. Dbg.
Kryssförband, se Murverk.
Kråkvicker, se Vicker.
Kräfta (el. karcinom) hos djur är en svulstbildning,
som tillhör de elakartade svulsterna. Dessa tumörer
visa i regel benägenhet att sprida sig till närliggande
lymfkörtlar samt i höggradiga fall även till lungor
och lever. Kräftsvulsterna utgöras huvudsakligen av
en riklig nybildning av epitelceller, men kunna till
utseendet växla betydligt. De uppträda mest hos
äldre djur och påträffas vanligast hos häst, hund och
katt. Hos häst synas de mest vara utgångna från
munhålan, magsäcken, grovtarmen och urinblåsan; hos
hund och katt mest från levern och huden. K. hos
nöt är vanligast i levern. Kräftsvulsterna ha ofta en
skadlig inverkan på individens näringstillstånd, i
regel följer stark avmagring och vid utbredd K. ofta
död i utmärgling. Behandlingen är operativ i sådana
fall, där svulsten är åtkomlig och där dottersvulster
ej bildats. I dagligt tal betecknas som K. även
elakartade svulstbildningar hos djur och människor, som
uppstå ur bindväv, brosk o. dyl. Sådana kallas även
blodkräfta (på fackspråket sarkom), därför att de
sprida sig mycket snabbt på blodvägarna och då
vanligen ge dottersvulster i lungorna. Även hos växter
uppträder K. i form av ojämna svulster eller
sönderfallande vävnadspartier, som övergå till öppna sår.
Man talar om lövträdskräfta*, potatiskräfta* och
rotkräfta*. N. L.
Kräftsvulst, se Kräfta.
Kräkmedel. Kräkning kan hos vissa djurslag
framkallas genom retning av kräkningscentrum i förlängda
märgen, när sådana ämnen som apomorfin eller
ve-ratrin insprutas under huden. Andra ämnen som
kräksalt och kopparsulfat kunna genom lokalverkan
på magslemhinnan även framkalla kräkning. Dylika
medel kunna användas hos svin, hund och katt, då
man t. ex. vid akut förgiftning önskar tömma
magsäcken. N. L.
Krämla (Russula) är ett ganska artrikt släkte bland
skivsvamparna, hos oss representerat av ett 20-tal
mer eller mindre allmänna arter, av vilka åtskilliga
äro goda, t. o. m. utmärkta matsvampar, under det
att en del andra äro mindre användbara eller rent
av starkt giftiga. Som ätliga och skadliga arter i ett
flertal fall äro mycket lika varandra, är det för den,
som icke mycket ingående studerat dem, tillrådligt
att ej nöja sig med synliga karaktärer, då det gäller
insamling av K. till föda, utan man bör smaka på
skivorna på varje exemplar; äro dessa skarpa i smaken,
böra de ej begagnas, ty då kan man vara ganska
säker, att en giftig art föreligger, under det att mild
smak anger en ätlig. Färgen är ofta röd eller grön.
H. G. S.
Kräva, se Fodersmältningsorgan.
Krös, se Fodersmältningsorgan.
Kubbigliet, ett uttryck som huvudsakligen användes
om sädeskärnor för att beteckna en kort, fyllig form;
motsatsen är spetighet. Med K. följer stor volym i
förhållande till ytan, d. v. s. mycket kärna i
förhållande till skalet. K. är därför en fördelaktig egenskap
hos sädesslag. Sorter med kubbiga kärnor ha i regel
högre hektolitervikt än sorter med spetiga kärnor,
om vattenhalt och övriga egenskaper äro lika.
H. O—d.
Kubbvete, se Vete.
Kubering, se Virkesinmätning.
Kubikmassa, se Skogstaxering.
Kugghjul, se Kuggväxel.
Kugghjulspump, se Pumpar.
Kuggväxel. Om en roterande rörelse skall överföras
från en axel till en annan och axlarna löpa parallellt
och intill varandra, användas cylindriska kugghjul.
På de cylindriska kugghjulen kunna kuggarna sitta
antingen utvändigt eller invändigt. Om kuggarna
sitta på sidan av hjulet, kallas detta kronhjul.
Vanligen äro kuggarna raka, d. v. s. vinkelräta mot hjulets
plan. Man erhåller jämnare ingrepp, om kuggarna i
stället äro sneda eller spiralställda (fig. 1).
Om axlarna icke äro parallella men fortfarande ligga
i samma plan, användas koniska kugghjul (fig. 2).
Om axlarna ligga i olika plan, användes en
skruvväxel (fig. 3).
.541
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
