Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juversjukdomar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Juversjukdomar
Jägmästare
3) att iakttaga god ladugårdshygien och därigenom
förhindra sjukdomens spridning i besättningen;
4) att söka åstadkomma en god juvervård;
5) att iakttaga särskilda försiktighetsmått vid
maskinmj ölkning.
Viktigast av alla de förebyggande åtgärderna är en
god juvervård. Härmed avses i främsta rummet, att
mjölkningen och eftermjölkningen skötes väl, att
sinläggningen sker försiktigt, att sinkornas juver
noggrant övervakas, att juver och spenar i möjligaste
mån aktas för yttre åverkan och att man bemödar
sig om att i god tid upptäcka minsta tecken till en
begynnande juverinflammation. Erfarenheten har också
visat, att där det finnes en vaken, kunnig och
kompetent ladugårdspersonal, som gör sitt bästa för att
åstadkomma en god juvervård, där får i regel
strepto-kockmastiterna icke någon större utbredning, och
deras skadliga följder bli i regel ej mera kännbara.
En förutsättning härför är naturligtvis, att
ladugårdspersonalen har tillräcklig tid för detta arbete. Vad den
kurativa behandlingen angår, har det visat sig, att den
mest verksamma behandlingen består i täta
urmjölk-ningar av den angripna juverdelen eller helst av hela
juvret, antingen som enbär behandling eller i
kombination med värmebehandling av juvret. Under de sista
15 åren ha vissa akridinderivat kommit till användning
vid behandling av lakterande juver. Den desinfektion
av juvret, som därvid åsyftas, är emellertid svår att
ernå. Bättre resultat synes kunna erhållas, om man
behandlar med dessa medel under sinperioden. I vissa
fall kan en sinläggning av en till synes obotlig juverdel
vara att förorda. Serum- och vaccinbehandling synes
vara utan värde. — Något statligt organiserat eller
understött bekämpande av sjukdomen förekommer
icke i vårt land. De åtgärder, som vidtagits, hava
mestadels varit en följd av att vissa städer och större
samhällen med genomförd mjölkkontroll utövat viss
tillsyn över mjölkdjuren i de besättningar, varifrån
mjölk levereras. I hälsovårdsstadgan § 10 mom. 2
stadgas, att mjölk från djur, vilket är eller skäligen
misstänkes vara behäftat med sjukdom, som kan
menligt inverka på mjölkens beskaffenhet, icke må införas
i stad eller där hållas till salu. Hälsovårdsnämnden
har härigenom möjlighet att från mjölkleverans
avstänga kor, som lida av juverinflammation.
Mjölkkontrollen har verksamt bidragit till att vår kunskap
om sjukdomens utbredning i landet vidgats, samtidigt
som djurägarna fått lära sig att i sina besättningar
söka hålla sjukdomen tillbaka. Det är dock hittills
endast en ringa del av landets besättningar, som äro
underkastade dylik kontroll.
Hos får anträffas också J. Orsaken synes i regel vara
en stafylokockinfektion. Inflammationen har hos får
ofta svårartat förlopp och blir lätt brandig, då döden
ofta följer. Stoets juver kan också bli säte för
inflammationsprocesser av akut eller kronisk natur. I samband
med kvarka kan man t. ex. få akut J. med bildning av
juverböld. Då och då anträffas hos sto en av
stafylo-kocker orsakad kronisk J., då juvret blir starkt
förstorat och förhårdnat och fistlar öppnar sig på juvrets
yta. Hos sugga ser man i samband med grisningen en
akut J. i en eller flera körtlar, vilken i regel medför en
ödeläggelse av de angripna delarna. Särskilt vanlig är
hos sugga aktinomykos i en eller flera juverdelar. N.L.
Juvertuberkulos har med skäl sedan lång tid tillbaka
varit ansedd som den farligaste av alla
tuberkulosformer beroende därpå att vid denna sjukdom
tuberkel-baciller direkt utsöndras med mjölken. J. förekommer
så gott som uteslutande hos nötkreatur, endast i
undantagsfall hos övriga husdjur. I vanliga fall
uppkommer sjukdomen på så vis, att tuberkelbaciller
med blodbanorna föras från andra av sjukdomen
angripna organ, vanligast från lungorna. Bacillerna
slå sig ned i juvrets bindväv, där tuberkulösa
förändringar uppstå, vanligast i en av de bakre
juverfjärdedelarna. Bindväven blir härigenom förökad, varför
juverdelen tilltar i storlek samtidigt som den blir
hård men icke ömmande. En ko med J. lämnar den första
tiden normal mjölkmängd, och mjölken är tillsynes av
normal beskaffenhet. Allteftersom den tuberkulösa
processen tilltar och juverdelen ökar i storlek, avtar
dess sekretionsförmåga och mjölken blir tunnare, mera
vattnig, samtidigt som man ofta kan iakttaga ytterst
små vita korn. På senare stadium blir sekretet gulfärgat,
serumlikt. Juverlymfkörtlarna bli ofta ansvällda och
hårdare än normalt. Förloppet är i regel kroniskt. Det
är synnerligen viktigt, att den som mjölkar, observerar
hårda, oömma ansvällningar i juvret och anmäler
förhållandet, så att mjölkprov från vederbörande juverdel
blir undersökt. Om veterinär misstänker, att nötkreatur
lider av tuberkulos i juver eller könsorgan, åligger det
honom att genast för undersökning till
bakteriologiskt laboratorium insända prov av livmodersekret eller
mjölk. Samma skyldighet åvilar jämväl djurägare,
som misstänker, att i hans besättning fall av
juver-eller könstuberkulos föreligger. Konstateras vid
undersökning tuberkulos i nämnda organ, skall djuret
ofördröj ligen nedslaktas, varvid ägaren erhåller viss
ersättning av statsmedel. Se Svensk
författningssamling Nr 403 år 1934. N. L.
Juvervård, se Juversjukdomar.
Juverödem, se Juversjukdomar.
Jägmästare, tjänsteman vid domänverket, statens
skogsförvaltning. Länsjägmästare är tjänsteman vid
skogsvårdsstyrelse, stiftsjägmästare vid stiftsnämnd.
Fullgjord utbildning vid skogshögskolan (förr
högskolans högre kurs) berättigar till titeln civiljägmästare.
R. L-k.
466
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
