Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjärtstock ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjärtstock
Hopfogning av virke
Hjärtstock kallas vid resmilor en grov kolvedklamp,
en meter kortare än övrig ved. Den reses mitt på
kolbottnen och övrig ved reses omkring H. I
tomrummet, som uppstår ovanför H., sker tändningen
(tänd-trumman). Se även Bordstake och Kolning. R. L-k.
Hjärtsiicken, se Blodomloppsorgan.
Högans formel, se Näringsbehov.
Holcus, se Luddtåtel.
Holländeri kallades under 1800-talet en koladugård med
tillhörande anordningar för framställning av smör och
ost, som ordnats efter holländskt mönster. Den person,
som hade tillsyn över ladugården och
mjölkhushållningen, kallades holländare. Då svenska staten 1847
importerade boskap av flera olika raser från England
och Tyskland samt uppställde importdjuren på åtta
avelsgårdar, kallades dessa besättningar för
stamhol-länderier. I. J-n.
Holländsk vikt, se Hektolitervikt och
Spannmålshandel.
Holländsk vit kalkon, se Kalkonskötsel.
Homogametisk, se Ärftlighetslära.
Homogenisering av mjölk och grädde är en mekanisk
söndersplittring av fettkulorna i sådan grad, att de
på grund av sin ringa storlek icke hava kraft att
övervinna friktionsmotståndet i vätskan. Genom H.
hindras gräddsättningen och den användes i synnerhet för
steriliserad grädde, som tappas på glasflaskor. För
H. uppvärmes mjölken eller grädden till 65 à 70° G.
och den pressas därefter genom smala kanaler vid
ett tryck överstigande 100—250 atmosfärer
(homoge-niseringsmaskin). E. C-g.
Homomera gener, se Ärftlighetslära.
Homozygot, se Ärftlighetslära.
Honung är en ren, gulfärgad, söt naturprodukt, som
vissa insekter, särskilt humlor och bin, framställa av
blommornas nektar. Nektarn bearbetas i biets
honungsmage, varvid den undergår en kemisk förändring
såtillvida, att nektarns rörsocker övergår i druvsocker
■och fruktsocker. Samtidigt minskas vattenhalten. I
H. ingår 16—20 % vatten, 22—45 % druvsocker,
32—47 % fruktsocker, 1—8% rörsocker, varjämte den
innehåller små mängder av fruktsyror, fosforsyra och
dextrin samt aromatiska ämnen. Den nyberedda H.
är till en början tjockflytande och klar, men stelnar
efter någon tid, i det att sockerarterna kristallisera
ut, H. kanderar. Kanderad H. kan åter göras flytande
genom uppvärmning till 40 à 50°. Uppvärmd H.
stelnar långsammare. H:s beskaffenhet växlar mycket,
beroende på varifrån bina hämtat nektarn. Vitgul H.
{sommarhonung) har insamlats från vårblommor,
blommor från fruktträd, klöver, kålväxter och lind.
Backtimjan och ljung ge en starkt aromatisk doftande,
rödbrunfärgad H. (hösthonung). En mörk, grådaskig
H. lämna körtlar på barrträdens grenar och utsönd-
ringarna (honungsdaggen) från vissa insekter
(bladlöss). I ett bisamhälle kan man vid riklig tillgång på
nektarväxter erhålla upp till 75 kg H. Vanligen ger
ett samhälle omkring 15 kg årligen. Då H. innehåller
lättsmälta sockerarter, äger den ett stort näringsvärde.
H. nyttjas mest såsom sötmedel i hushållet och som
medicin. H. förfalskas ofta och det så skickligt att först
en noggrann analys kan avgöra, om det är äkta eller
konstgjord vara. I den äkta H. ingår alltid
frömjölskorn, vilka den konstgjorda i regel saknar. Den
inhemska biskötseln fyller nästan vårt lands eget
behov-av H. Från landets biodlare producerades år 1937
c:a 1,5 mill. kg. S. S-n.
Honungsdagg kallar man det söta klibbiga överdrag,
som bladlössens exkrementer kunna bilda på blad
av olika träd och andra växter. H. är begärlig för myror
och även för bin, men den anses försämra den av de
senare samlade honungen. Även en del sockerhaltiga
avsöndringar, som normalt eller vid vissa sjukliga
tillstånd utsvettas hos en del växter, bruka kallas H.
H. G. S.
Honungsklövcr, se Sötväppling.
Honungsskivling (Armillaria mellea) är en allmänt
spridd svamp med brun hatt, ljusare fot med ring och
myceliet bildande grova, utanpå mörkbruna eller
svarta, inuti vita strängar (under namn av
Bhizo-morpha beskrivna som en särskild svamp).
Fruktkropparna framträda i täta grupper på stubbar av
gran, tall, bok och ett flertal andra träd, där man
då kan finna de rotlika rhizomorphasträngarna
mellan bark och ved. De växa emellertid även ut i jorden
och in i trädrötter, där de tränga upp under barken
och in i veden och förorsaka röta och slutligen trädets
död. Stubbar kunna således bli spridningshärdar för
svampen till uppväxande ungskog och böra därför
uppbrytas. Fruktkropparna äro ätliga, ehuru av ringa
värde. H. G. S.
Honungsskörd, se Biskötsel.
Honungsslungare, se Biskötsel.
Honungsväxter äro sådana växter, som giva bina
riklig mängd nektar. Av örter: klöver, lucern, vicker,
sötväppling, tistel, blåklint, oxtunga, åkerkål,
åkersenap, käringtand, gurkört, blåklocka, honungsmynta,
m. fi.; av buskar: sälg, mahonia, snöbolle, snöbär,
hallon, brakved, gullrips, bocktörne, ljung; samt av
träd: lönn, hägg, kastanje, akasia, lind m. fi. S. S-n.
Hopfogning av virke måste ske med stor noggrannhet
och omsorg, särskilt för bärande konstruktioner. Dessa
ha under senare årtionden genomgått en renässans
över hela världen tack vare nya träförbindningar men
också på grund av tekniska sorteringsregler för
byggnadstimmer.
Det utmärkande för de moderna träkonstruktionerna
är, att man undviker att försvaga virket i hopfognings-
24—905197
369
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
