Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gödselstad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gödselstad
Gödselvårdslån
regnvatten, oeh gödselvattenbrunnen kan därigenom
göras mindre än vad eljest är fallet.
Vid tillämpning av strömetoden är det alltså den
fasta gödselns vård, som är huvudsaken. Vid
urin-brunnsmetoden däremot blir den fasta gödseln så
fattig på lättlöslig växtnäring, att dess skötsel ej
påfordrar någon större uppmärksamhet. I gengäld
ställer urinens tillvaratagande desto större krav, och
härvid står kvävet i förgrunden. Vid obehindrat
lufttillträde är detta nämligen utsatt för fortgående
förluster genom ammoniakavdünstning, och
grundprincipen för urinens tillvaratagande är därför att skydda
urinen härför. Detta uppnås därigenom, att urinen
avledes snabbt och möjligast fullständigt till
urinbrunnen. Härför fordras att gödselrännorna äro byggda
med speciell hänsyn till dessa krav. Framförallt måste
de hava en god lutning och tillräcklig bredd. Vidare
måste ledningarna från ladugården till urinbrunnen
vara försedda med vattenlås, och brunnen måste vara
tät både för vatten och luft. Det senaste kravet
uppfylles enklast genom att bygga såväl brunn som
brunnslock av cement samt att förse det senare med en tät
lucka i mannhålet.
Brunnsutrymmet måste beräknas efter 2,5 à 3 m2
pr vuxet djur. Om pressvattnet skall tillvaratagas i
samma brunn, måste brunnen göras motsvarande
större, men bör i så fall planen sektionsindelas, så att
regnvattnet kan hållas borta från brunnen.
På enstaka gårdar har man efter amerikansk
förebild slopat G. och tömmer i stället gödseln vid
ut-gödslingarna i en vagn eller ännu hellre i en
gödsel-spridare med vilken den dagligen eller exempelvis var
annan dag forslas ut på fältet. Metoden innebär en
avsevärd arbetsbesparing, men torde även medföra
vissa olägenheter. Särskilt torde det under viss tid
på höst och vår innebära stor påfrestning för vägarna.
G. T-n.
Gödselvatten, se Gödselstad.
Gödselvattenbrunn, se Gödselstad.
Gödselvattenpump. En G. måste kunna arbeta även
vid riklig förekomst av fasta beståndsdelar i
gödselvattnet, vara lätt att tömma samt billig i drift och
inköp. Huvudsakligen användes kolvpumpar (sug- och
lyftpumpar), kedjepumpar samt vid större
anläggningar med möjlighet till motordrift
centrifugalpumpar.
Minsta avverkningen hava kedjepumparna. De
arbeta med en ändlös kedja, försedd med brickor, som
lyfta gödselvattnet, alltså mera ett paternosterverk
än en pump. De äro lätta att sköta, okänsliga för siam
och tömma sig själva efter användningen. Vid
förslitningen blir arbetsförmågan nedsatt.
Kolvpumparna kunna vid 40 slag per minut samt
c:a 3 m uppfodringshöjd avverka 140—170 liter per
minut. På kolven eller i cylindern ha dessa pumpar
vanligen en packning, som ibland måste förnyas.
Centrifugalpumparna ha lämpligast pumphuset
nedsänkt i brunnen. De insuga gödselvattnet i pumphusets
centrum och pressa det medelst ett roterande
skovelhjul upp genom ett rör. De avverka mellan 500 och
1 300 1 pr minut, när varvtalet uppgår till 600 à 900
varv pr minut och lyfthöjden är 3 à 4 meter. En motor
på 2 hkr räcker som drivkraft. Dessa pumpar äro
okänsliga för siam och, då de sakna alla ventiler, äro
de oömma och lätta att sköta. N-g.
Gödselvattenspridare. De vanligaste typerna äro
blad-spridare och rörspridare. Bladspridare bestå av ett
rör, som skruvas i tunnan och som stänges med en
slid, samt ett blad under rörets mynning. De sprida
gödselvattnet ganska ojämnt och smalt. Vid full tunna
sprida de bredare, än när tunnan börjar bli tom.
Æ.
Gödselvattenspridare.
Rörspridarna (se fig.) sprida bredare och jämnare. De
bestå av ett horisontellt rör med hål för vattnets
utlopp. Om man anbringar små rör med plattor under
hålen, sprides gödselvattnet likformigt över hela
bredden. N-g.
Gödselvårdsfonden, se Gödselvårdslån.
Gödsclvårdslån. 1918 års riksdag beslöt uppläggandet
av en fond benämnd gödselvårdsfonden, ur vilken skulle
lämnas lån för anordnandet av ändamålsenliga
gödselstäder. Lånens förmedling handhaves av
Hushållningssällskapen (Sv. F. 576/1918), och lånen beviljas
såväl ägare som brukare utan hänsyn till egendomens
storlek, eller beträffande brukare brukningstidens
längd. Dock böra i första hand de erhålla lån, som
äro i behov därav.
G. beviljas till högst 75 % av den beräknade
kostnaden, dock maximalt 2 000 kr. Lånen äro ränte- och
amorteringsfria under 2 år, varefter de amorteras på
10 år. Räntesatsen är därvid 4 % å det oguldna beloppet
(Sv. F. 132/1931).
Plan och kostnadsförslag skola för låns erhållande
vara upprättade utav en av Hushållningssällskapet
godkänd person. Genom tilläggsbestämmelser (Sv. F.
241/1927) kan lån ur gödselvårdslånefonden även
erhållas för sådana anordningar inom djurstallarna, som
betingas av en rationell gödselvård.
Sedan 1933 har riksdagen dessutom årligen beviljat
statsbidrag till gödselvårdsanläggningar (Sv. F. 435/
347
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
