Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färgväxter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Färgväxter -
ofta ett bättre resultat i form av klarare färg, varför
de i stor omfattning utträngde de gamla växtfärgerna.
Dessa ha dock på senare tid i en viss omfattning åter
börjat komma till heders, då man kommit till insikt
om att de naturliga färgerna äro mera hållbara (»äkta»)
än de syntetiskt framställda, men i ett och annat fall
kan samma ämne, som erhålles ur en växt tillverkas
på syntetisk väg och är då såsom betydligt billigare
vara att föredraga framför naturvaran. Detta är
exempelvis fallet med indigo, vilken ursprungligen
tillverkades i Ostindien av en baljväxt, Indigofeia
tinc-toria. Samma ämne finnes emellertid även i v e j d e n
(Isalis tinctoria) som var den gamla europeiska
blåfärgningsväxten, vilken bl. a. odlats även hos oss.
En annan gammal färgväxt har också förr odlats i
vårt land, nämligen v au (Reseda luleola), som ger
gul färg. Ur olika slag av färgträ, bresilja,
eampeche-trä, fernambok m. fi. erhållas olika färger, som
fortfarande mycket begagnas, och ur olika lavar får
man de ännu i betydlig omfattning använda färgerna
orseille och lackmus (Jfr även Växtfärgämnen).
11. G. S.
Fästing (Ixodes ricinus L.)el. flått kallas en liten parasit
av spindeldjurens ordning. Den har 4 par ben, vilka äro
riktade åt sidorna och sitta strax bakom huvudet med
dettas snabellika, hullingklädda sugapparat.
Bakkroppen är mjukhudad och uttänjbar. F. uppehålla sig
helst på marker, där det är gott om smärre däggdjur,
ekorrar, sorkar m. fi. Där avlägga de en betydande
mängd, kanske mer än ett tusental ägg. Efter några
veckor kläckas dessa, varefter larverna krypa omkring
i gräset, sökande efter något varmblodigt djur, på
vilket de suga sig fast. Mätta falla de till marken,
där de efter en tid byta hud, och ingå i ett nytt
utvecklingsstadium. Hela utvecklingen lär draga minst
c:a 200 dagar, men äro de yttre förhållandena
ogynnsamma kan den kräva en tid av betydligt mer än 2 000
dagar. När den fullvuxna fästingen sugit sig full med
blod, har bakkroppen tänjt ut sig och nått en volym
av en mindre hasselnöt. Den har då ofta en gråblå
färgton. F. angripa även människor. Man har
konstaterat, att flera infektionssjukdomar bland husdjur
spridas av dem, bl. a. hämoglobinuri, vars viktigaste
symtom är blodfärgad urin. F. böra ej våldsamt
avlägsnas, enär deras mundelar då lätt bli kvar i
såret. Om man dryper olja, bensin, terpentin el. dyl.
på djuret, lossnar det ofta av sig själv. A. T.
Födoråd eller undantagsförmåner, även kallade
lagan-förmåner, utgöra en avkomsträtt av fastighet, oftast
förbehållen vid dess överlåtelse till ny ägare. F.
omfattar vanligen vissa utrymmen till bostad samt en del
andra naturaförmåner (mjölk, potatis, mjöl,
kyrk-skjuts) och något belopp i pengar. Genom inteckning*
skyddas F. från att falla bort vid nya överlåtelser av
- Fölsjukdomar
gården utan förbehåll om dessa förmåners bestånd,
och vid exekutiv auktion* skall fastigheten först
utropas med dylikt förbehåll. Måste F. likväl
uppoffras, utgår ersättning ur köpeskillingen, om den
förslår därtill, likaså för oguldna förfallna förmåner sedan
två år tillbaka. Å. E-d.
Följare användes för uppstyvning’ av liggtimrade
väggar. De bestå av tvenne plankor eller grövre trä,
vilka placeras vertikalt, en på vardera sidan av väggen
samt sammanhållna medelst bultar. Bulthålen skola
göras avlånga i höjdled, så att väggtimret vid
krympning obehindrat kan sjunka. G. B-r.
Föllamhet, se Fölsjukdomar.
Fölniny, se Förlossning.
Fölputa, se Hov.
Fölsjuka, se Fölsjukdomar.
Fölsjiikdomar, fölsjuka eller föllamhet äro
samlingsbegrepp för ett flertal likartade infektionssjukdomar,
som kunna träffa fölungen under de första
levnadsmånaderna, i de flesta fall redan under första veckan.
Infektionen kan antingen träffa fölungen redan under
fosterstadiet (intrauterin infektion) eller efter födelsen
(extrauterin infektion). I förra fallet räknar man
vanligen med att stoet har en kronisk livmoderkatarr.
Sådana ston äro ofta omlöpare, och om de bli dräktiga
kasta de många gånger fostret. Ha de burit på
infektionen en längre tid, kunna de nå en viss resistens och
gå fram med fölet, vilket då ofta är svagt eller
infekterat vid födelsen. En extrauterin infektion kan fölet
ådraga sig på olika vis. Ströhalmen kan infekteras
genom flytning i samband med förlossningen eller stoets
juver kan infekteras genom flytning från livmodern
eller vara säte för en juverinflammation, eller stallet
kan vara infekterat. På så vis kan fölet upptaga
infektionsämne via digestionsapparaten. En annan
synnerligen vanlig infektionsväg är naveln, särskilt
om god navelvård ej iakttages. Som allmän regel gäller,
att det nyfödda fölet har mycket ringa immunitet mot
olika infektionsämnen och att det därför är synnerligen
ömtåligt för infektion under första levnadstiden.
De smittosamma F. kunna indelas i två
huvudgrupper, dels en, som uppträder under de första
levnadsdagarna och som förlöper med allmän blodförgiftning,
och dels en form, som huvudsakligen uppträder i ålder
6—14 dagar eller senare och som framför allt yttrar
sig med ledinflammation. Någon skarp gräns mellan
dessa båda huvudgrupper finnes dock icke; ofta kunna
de nämnda symtomen uppträda samtidigt. De
infektionsämnen, som mestadels anträffas vid fölsjuka,
äro streptokocker, coli och bac. viscosus equi. —• Den
förstnämnda sjukdomstypen visar sig i regel som en
allmän infektion. Fölungen, som vid födseln synts
fullt frisk, visar sig vid 2—4 dagars ålder något svag,
ligger mera än normalt, visar viss svårighet när han
280
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
