Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frön och frukter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frön och frukter -
ekollonen och hästkastanjerna äro ganska
koncentrerade fodermedel. Mängden smältbar äggvita är i
fröna jämförelsevis hög, medan ekollonen och
häst-kastanjerna äro äggvitefattiga.
Alla dessa fodermedel kunna utfodras endast i små
mängder, beroende antingen på bitter smak (rapsfrö)
eller allt för stoppande verkan (ekollon och
häst-kastanjer). De kunna användas till samtliga djurslag.
F. J-l.
Frönötningsmaskin, se Klöverfrönötare.
Fröodlareföreningar. Den första F. i Sverige bildades
i Östergötland 1879 och strax därefter bildades även i
andra delar av landet F. De flesta av dem upplöstes
dock ganska snart och först, sedan anslag från stat
och hushållningssällskap började beviljas, kunde
antalet F. åter ökas och deras arbete med skilda
frö-odlingsuppgifter taga fart. Av organisatoriska skäl och
av förvaltningsskäl verka F. i flesta fall länsvis. De
arbeta för fröodlingen inom distriktet genom
utställningar, försöks- och upplysningsverksamhet, premiering
av förtjänstfulla fröodlingar, hjälp med anskaffande
av stamfrö och vid försäljning av frö. Ofta ha F. egna
frörenserier eller i varje fall frönötningsmaskiner för
uthyrning till sina medlemmar.
För samarbete mellan F. i olika delar av landet
och . för tillvaratagande av gemensamma intressen
bildades år 1914 Sveriges Fröodlareförbund. Detta
förbund arbetar för spridande av upplysning angående
fröodling, frökontroll och fröhandel. Detta sker
genom föredrag, möten och överläggningar, anordnande
av riksfröutställningar, upprättande och
offentliggörande av svensk frönotering, insamling och
publicering av uppgifter om utsikterna för fröskörden
inom landet samt genom utgivande av en tidskrift
(Svensk Frötidning). Svensk Frötidning började
utgivas 1932 och utkommer med 12 nummer årligen.
Riksfröutställningarna hållas vanligen i februari
månad varje år. Se även Föreningsrörelse. Ew. Å.
Fröodling. Historik. F. fanns i vårt land mycket tidigt,
då det är troligt att fröet för den under äldre tider
förekommande odlingen av lin, rovor och kålrötter
producerades inom landet. Under 1700-talet blev
vallodlingen mera allmän och samtidigt började F. av de
viktigaste vallväxterna, rödklöver, alsikeklöver och
timotej. Vallfröodlingen tilltog också i omfattning
under 1800-talet. Foderrotfruktsodlingen ökade
avsevärt under 1800-talet, men rotfruktsfröodlingen tilltog
inte i samma omfattning, utan frö importerades i stor
utsträckning. Detta fortsatte även under början av
1900-talet. Under denna tid minskade även
produktionen av vallfrö inom landet och den import av
utländskt frö, som därav blev följden, medförde
oftast dåliga vallar. Av denna anledning vidtogos
åtgärder för främjande av F. och nu har denna blivit så
- Fröodling
omfattande att största delen av våra jordbruksväxter
fröodias inom landet. De svårigheter, som äro
förknippade med framför allt odlingen av vallväxt- och
rotfruktsfröer, ha gjort, att dylik odling blivit
koncentrerad till vissa trakter och gårdar.
Åtgärder för främjande av inhemsk fröodling. Sedan
Nonnen år 1850 först framhållit, att svenskt frö hade
större värde än utländskt har utvecklingen gått i
riktning mot en så stor inhemsk produktion, att vårt
behov skulle kunna täckas. Fröodlareföreningar och
frökontrollanstalter, som från staten och
hushållningssällskapen erhålla årliga anslag, arbeta för främjande
av F. De av statsmakterna utfärdade förordningarna
om eosinfärgning av importerat frö av vissa växtslag
(1909) och om tullar på rödklöver- och timotejfrö
(1911) äro också avsedda att främja den svenska
fröodlingen. År 1912 inrättades en
statskonsulentbefatt-ning i fröodling, vilken dock numera indragits. Högsta
myndighet i frågor rörande fröodling är Kungl.
Lantbruksstyrelsen.
Vallfröodling. Det frö, som skall användas vid
insådd av vall inom ett område av vårt land, bör om
möjligt odlas inom detta område. Man bör sålunda
undvika att för vallar i Norrland använda frö, som
odlats i Skåne. Rätt stamval är en viktig
förutsättning för produktion av fullgott utsäde.
Jordmån och läge. Bästa jorden är den jämna,
likartade och gärna mullrika fastmarksjorden.
Klöverarterna ha större anspråk på jordmånen än gräsen.
Den mark, som skall användas för F., bör vara väl
dikad och så belägen, att inte risk för frostskador under
vegetationsperioden föreligger. Om möjligt bör blåsiga
lägen undvikas; i de nordligare trakterna av vårt land
böra gärna sydsluttningar väljas. Placeringen i
växtföljden spelar en mycket stor roll framför allt för
ogräsförekomsten. Insådd efter en hackrensad gröda
t. ex. rotfrukter eller potatis rekommenderas. Bästa
placeringen skulle vara efter träda, vilket av praktiska
skäl dock inte är möjligt.
Fribelägenhet. F. av en korsbefruktande växt bör
vara så långt avlägsen från en odling av samma växt,
att inte risk för korsning föreligger. I vanliga fall
räknar man med, att ett avstånd av 1000 m är
tillfyllest, men säkrare är naturligtvis att icke fröodia
skilda stammar på t. ex. samma gård eller på
närbelägna gårdar.
Gödsling. Naturlig gödsel till F. bör helst tillföras
förfrukten eller den gröda, i vilken insådden sker.
Härvid bör väl brunnen gödsel användas, då eljest en
mängd ogräsfrön på denna väg tillföras.
Kvävegödslingen bör inte vara särdeles rikligt tilltagen;
gräs-fröodlingar äro tacksammare för kväve än
klöver-fröodlingar. Risken med för stora givor kväve är, att
en alltför kraftig vegetativ utveckling erhålles, som ger
262
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
