Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cell ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cell
Cellulosasönderdelning
därvid sammansmälta även deras kärnor. Den ur det
befruktade ägget framvuxna individen får därigenom
ett dubbelt kromosomantal (det diploida antalet) i
cellkärnorna, medan könscellerna ha det halva
(haploida) antalet. Den nödvändiga halveringen sker
genom reduktionsdelning. Därvid para sig
kromoso-merna två och två, och vid kärnans delning gå de
två kontrahenterna isär till dotterkärnorna (alltså
hela kromosomer i stället för kromosomhälfter,
såsom vid vanlig kärndelning). Efter denna delning
följer omedelbart en ny sådan, med längsdelning av
kromosomerna, så att fyra celler samtidigt uppkomma
ur en gemensam modercell. Vid djuräggens s. k.
mognad dö tre av dessa, och endast en blir ett
befrukt-ningsdugligt ägg, vid sädescellernas bildning äro alla
fyra livsdugliga. Liknande företeelser förekomma hos
växterna. Kromosomernas parning samt en
regelbunden växling mellan befruktning och
reduktionsdelning är orsaken till arvsanlagens omkombinationer
och »klyvningar» enligt Mendels regler. Vid parningen
sker dessutom ett utbyte av delar mellan de parade
kromosomerna. Härigenom orsakas s. k.
»crossing-over». Denna process är invecklad och i sina detaljer
otillräckligt känd. Se vidare Fortplantning och
Ärft-lighetslära. O. H-n.
Celldelning, se Cell.
Cellkärna, se Cell och Växtcell.
Cellulosa är ett s. k. högre kolhydrat, i likhet med
stärkelsen uppbyggd av uteslutande druvsocker
(glykos), på sådant sätt att ett mycket stort antal
glykos-molekyler slutit sig tillsammans under utträde av
vatten. C. kan därför genom upptagande av
vatten (s. k. hydrolys) kemiskt spjälkas i druvsocker.
Emellertid är C. mycket motståndskraftig gentemot
kemiska inflytanden och endast genom behandling
med ytterst starkt koncentrerad saltsyra (med en
klorvätehalt av över 42 %) är det möjligt att med C.
som utgångsmaterial framställa sockerhaltiga
lösningar. I naturen försiggår uppdelningen av C. i
socker, där den uppträder, med sådan långsamhet
och så ofullständigt att C. för de flesta organismer
och mikroorganismer är i det närmaste värdelös som
näringsämne. C., ingående i fodermedel, hänföres
också vid analysen till s. k. »växttråd», vilken i regel
består av övervägande cellulosafibrer. Genom sin
motståndskraft äro emellertid rena cellulosafibrer
mycket lämpade till textilmaterial. De vegetabiliska
spånadsämnena äro också undantagslöst mer eller
mindre rena cellulosatrådar, exempelvis bomull,
linne, jute, hampa etc., medan däremot textilfibrerna
av animaliskt ursprung (ylle, siden) utgöras av
äggvitetrådar.
I fuktigt skick angripes C. av särskilda, s. k.
cellulosajäsande mikroorganismer, vilket sker under en
djupgående sönderdelning av densamma och varvid
bildas dels organiska syror, dels gasformiga ämnen,
såsom metan (sumpgas, CH4) och vätgas. Detta
utgör förklaringen till bildningen av sumpgas dels i
kärr och insjöar m. fi. ställen i naturen, dels i de
strå-foderförtärande djurens tarmkanal. Jfr
Cellulosasönderdelning.
Papper består huvudsakligen av C., framställd ur
trä, lump eller andra material. I s. k. träfritt papper
ha vissa föroreningar i veden, främst det s. k. ligninet,
avlägsnats genom behandling med sulfithaltig
natronlut (sulfatpapper) eller med en lösning av surt
kalciumsulfit (sulfitmetoden). I avfallslutarna från
pappersfabrikationen ingå, utom metylalkohol
(träsprit) m. fi. ämnen, även en liten kvantitet socker,
bildad genom hydrolys av C. och andra kolhydrater.
Genom tillvaratagandet av detta socker, genom
jäsning, framställd alkohol benämnes cellulosasprit.
C. förändras i vissa fall kemiskt genom behandling
med starka syror. Genom behandling med salpetersyra
kan den överföras i s. k. nitroeellulosa (bomullskrut)
eller i kollodiumbomull. På liknande sätt kan av C.
och ättiksyra beredas en mindre brännbar förening, s. k.
acetylcellulosa. Dessa ämnen ha betydelse vid
fabrikationen av en hel rad viktiga produkter, såsom
dynamit, kollodium, konstsilke, film, cellofan, cellon,
celluloid och cellulosafernissor.
Hemicellulosa (hemi = halv) är en med C.
närbesläktad substans, eller rättare grupp av substanser,
som kunna skilja sig rätt starkt från varandra men
ha det gemensamt, att de äro lättare lösliga med
kemiska medel än C. O. S-g.
Cellulosasönderdelning. För naturens hushållning är
det av den allra största betydelse, att de väldiga
mängderna växtrester (stubb, rötter m. m.) nedbrytas
i jorden. Denna sönderdelning, vid vilken mull
(»humus») uppstår som mellanprodukt, sker på mikrobiell
väg. Vad beträffar cellulosan, som utgör c:a 1/3 av
växtlämningarnas torrmassa, äro härvid bakterier
(såväl aeroba som anaeroba), strål- och mögelsvampar
verksamma. Vid aerob C-, som kvantitativt sett är
mycket mera betydande än den anaeroba, äro
slutprodukterna kolsyra och vatten, men under de anaeroba
förhållanden, som äro för handen i djupare liggande
jordlager, på botten av träsk och i sumpmarker,
bildas därjämte väte och metan (sumpgas). Ett
speciellt slag av anaerob C. är den s. k.
denitrifikations-jäsningen, vid vilken nitrat reduceras till fritt kväve.
Även termofila cellulosaspjälkare finnas, som verka
ännu vid över 60° och som alltså äro av vikt vid
gödselns brinning.
Vid C. förbrukas avsevärda mängder assimilerbart
kväve, och i konkurrensen härom mellan de
cellulosa-sönderdelande mikroorganismerna och de högre väx-
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
