Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blomma ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blomma -
sätt färgad. Ett foder är nästan alltid tämligen
ört-bladslikt, men likväl ofta nog färgat, exempelvis hos
gul näckros och ljung. Kronans blad pläga vara av
lösare konsistens och ofta starkt färgade i rött, blått o.s.v.
Det är ju vanligt att tala om regelbundna och
oregelbundna B., men detta är missvisande, då B. hos en
viss art alltid är byggd efter samma plan. Bättre är
därför att använda uttrycken radiärsymmetrisk
(= stjärnformig) och bilateral- (tvåsidigt) symmetrisk.
I det senare fallet kan ett snitt genom längdaxeln
blott läggas i en enda riktning, om lika hälfter skola
erhållas, d. v. s. symmetrin är densamma som hos de
högre djuren. Hyllet kan vara antingen fribladigt eller
sambladigt, d. v. s. dess blad kunna antingen vara
fria från varandra eller också sammanvuxna med
sina grannar i samma krans, stundom också i en
angränsande krans.
Ståndarna, blomväxternas hanorgan, äro omvandlade
blad och bestå av strängen, motsvarande skaftet, samt
knappen, vars bägge hälfter, knapprummen,
sammanhållas av knappbandet. I knapphalvornas
pollensäckar bildas pollen eller frömjöl. Fruktbladen utgöra de
motsvarande honliga bladen som alstra fröanlag. Hos
gömfröiga växter sammanväxa de, vart för sig eller
med varandra, med kanterna till en pistill, hos de
nakenfröiga, kottepalmer och barrträd, sitta fröanlagen
öppet, på ej sammanslutna fruktblad. Hos pistillen
urskiljer man märket, som skall mottaga pollen, och
fraktämnet samt oftast ett mellan dessa inskjutet stift.
Fruktbladens kanter bilda fröfästen, som uppbära
fröanlag. H. G. S.
Blomning, vattens, se Plankton.
Blom- och grentorka, se Fruktträdsmögel.
Blomstcrböna, se Böna.
Blomstcrgödsel. I marknaden finnes ett stort antal
konstgödselblandningar, avsedda för blommor. De
bättre innehålla alla 8—-15 % av kväve, kali och fosfor.
Det har vid nyare försök visat sig, att de flesta
blomster-växter bäst trivas med en i proportionerna 1: 1: 1
sammansatt blandning. Konkurrensen de olika
preparaten emellan har numera fört till att de flesta bland
dessa gödselmedel äro kvalitativt goda samtidigt som
de äro relativt prisbilliga. De användas mycket av
trädgårdsmästare och trädgårdsodlare, dels upplösta
i vatten dels som övergödsling i fast form eller
blandade i den jord, i vilken växterna skola planteras.
För sådana odlare, som ej förbruka mycket konstgödsel,
är det en fördel att endast ha en säck stående. Mången
gör sin blandning själv och, skall den blott användas
för övergödsling, kan följande blandning
rekommenderas som enklast möjliga: 4 delar chilesalpeter, 1 del
40 % kali och 3 delar superfosfat. Önskar man lösa
upp medlet i vatten, bör superfosfat ersättas med
diam-moniumfosfat och samtidigt minskas chilesalpeter till
- Blomsterodling
endast 2 delar. Användas dessa grova ingredienser,
erhålles dock alltid någon bottensats. Vissa växter
t. ex. ormbunkar tåla ej oorganiska gödselmedel.
Därför finnes i handeln organiska biandgödselmedel.
Dessa innehålla bl. a. blodmjöl, hornmjöl och
benmjöl, äro naturligtvis ej lösliga i vatten, men vattnas
dock som uppslamning. S. G-n.
Blomstcrlyra, se Löjtnantshjärtan.
Blomsterodling har bedrivits sedan urminnes tider
och här i landet från kristendomens införande. Det
var nämligen vid klostren, som blommor odlades och
spriddes ut över landet, i första hand till slotten och
de större herrgårdarna. B. för avsalu är en relativt
ny företeelse. Ännu vid början av detta århundrade voro
handelsträdgårdarna få. Det allmänna bruket av
blommor har gjort, att hundratals handelsträdgårdar
vuxit upp omkring de större städerna, men även i
smärre samhällen finna vi överallt trädgårdsmästare,
som odla blommor under glas.
På våra dagars handelsträdgårdsmästare ställes
stora anspråk och den, som ärnar etablera sig som
sådan, bör ha en lång och grundlig praktik bakom sig
som elev. Yrket rekryteras även huvudsakligast på detta
sätt. Odling av blommor på friland ställer mindre
anspråk på utövaren, och i våra dagar finnes väl knappast
den minsta koja, som ej utanför är smyckad med en
blomma av ett eller annat slag. Försäljning av blommor
från friland sker genom trädgårdsmästare, men även
genom intresserade lantbrukare, försäljning av
plantor mestadels genom plantskolor.
Ettåriga (annuella) växter ha på senare år vunnit en
allt större spridning tack vare att sortimentet blivit
utvidgat och sorterna bättre avpassade för våra
förhållanden. Det populära namnet är sommarblommor.
Många bland dem, ja i sydliga Sverige de allra flesta,
kunna sås direkt på friland och utveckla en enastående
färgprakt. De utvecklas bäst i full sol och sås så tidigt
som möjligt. Gallring sker så snart som möjligt till
avstånd, som allt efter art varierar mellan 10—40 cm.
Följande sommarblommor kunna sås direkt på friland,
(siffrorna inom parentes beteckna ungefärlig höjd i
cm). De lägsta äro förträffliga kantväxter, som även
kunna användas i stenpartier. Adonis aestivalis,
»gossen i det gröna» (70), Alyssum benthami (10),
Ana-gallis coerulea (20), Brachycome, dockkrage (30),
Calendula, ringblomma (60), Calliopsis, skönhetsöga
(50), Chrysanthemum, prästkrage (60—100), Clarkia
(50), Cosmos (100), Delphinium, lövkojriddarsporre
(110), Esehscholtzia, sömntuta (25), Godetia,
sommarazalea (40), Gypsophila, brudslöja (50), Helianthus,
solros (200), Lathyrus, luktärt (200), Lavatera,
poppel-ros (150), Linum, blomsterlin (50), Lupinus vargböna
(80), Malope, praktmalva (120), Nemophila, Prins
Gustafs öga (15), Nemesia (30), Nigella, jungfrun i det
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
