Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakterier ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sakterier
Bakterier
Bakterier. Fig. 4. Några sjukdomsalstrande bakterier. 1. "Varbakterier. a. Stafylokocker, b. Streptokocker. 2.
Diplokocker. (Gonorrébakterier). 3. Kapselförande diplokocker (Lunginflammationsbakterier, pneumokocker). 4.
Baciller (Difteribakterier). 5. Baciller med cilier (Tyfoidbakterier). a. vid svagare och b. vid starkare
förstoring. 6. Vibrioner (Kolerabakterier, kommabaciller. Dessa utgöra blott en liten del av en spiral.) a. vid
svagare och b. vid stark förstoring, då cilien tydligt synes. — I bilderna 1—4 synas även några vita blodkroppar.
Av B. omtyckta näringsämnen utöva, när de äro i
lösning, på de rörliga arterna en direkt attraherande
inverkan (kemotaxis). Sina kemiska omsättningar
förmedla B. genom en mångfald av olika enzymer.
Livsvillkor. Utom lämpliga näringsämnen
behöva B. för sin utveckling passande fuktighetshalt
och värme gr ad. De äro ju egentligen
vattenorganismer och som sådana i hög grad beroende av
fuktighet. De flesta arter utveckla sig vid en värme mellan
+ 5 och 45°. Talrika vatten- och förruttnelsebakterier
växa även bra vid 0° och andra åter vid mycket höga
värmegrader, såsom i varma källor, vid
självupphettning hos hö etc. Vid fryspunkten inställa de sina
livsfunktioner, men de dö ej, utan vid upptining utveckla
de sig ånyo. Även vid den lägsta, med konst
uppnåeliga temperatur (under — 250°) dö ej alla B. Vid
högre värme, 60—70°, dö däremot de flesta
icke-sporbildande B. hastigt, varemot sporerna tåla högre
värme (se Desinfektion, Pasteurisering, och
Sterilisering).
B. behöva även i likhet med alla andra organismer
syre. De flesta taga sitt för andningen nödiga syre ur
luften. Dessa kallas aeroba B. Andra, som ej kunna
utveckla sig vid närvaro av fritt syre, anaeroba B.,
tillgodose sitt syrebehov ur olika organiska ämnen,
som därvid undergå djupgående sönderdelning
(in-tramolekylär andning). Många arter finnas också, som
kunna växa lika bra i närvaro som i frånvaro av fritt
syre, s. k. fakultativt anaeroba B.
B. äro i regel mycket känsliga för surhetsgraden i
de ämnen, på vilka de leva. De flesta föredraga neutral
eller svagt alkalisk reaktion. Enstaka arter kunna
dock utveckla sig vid eller t. o. m. fordra utpräglat sur
reaktion, ss. mjölksyre- och ättiksyrebakterier. Vid
starkt sur eller starkt alkalisk reaktion dö dock alla
B. (se Desinfektion).
B. förekomma i naturen ytterligt allmänt. De
finnas i jord och vatten, på ytan av föremål, i
människors och djurs tarmkanal, i luften, där de föras
omkring med vinden, i dammet o. s. v. De äro också
spridda över hela jordklotet och förekomma även i
polartrakterna.
Betydelse i naturens hushållning. Genom
sin förmåga att sönderdela organiska ämnen äro de av
den allra största nytta. Döda växter och djur samt de
senares avsöndringsprodukter sönderdelas (se Förmult-
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
