Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grundlägg där ett rike, varest ni kan bli
mottagen såsom här.
— Det var i sanning ett förträffligt råd,
svarade konungen. Och för att vara viss om
att arbetet verkställes med omsorg, vill jag själv
resa dit och övervaka det.
— Det går inte an, svarade prästen
brådskande. Vår konung får inte lämna vår ö; hans
plikt är att stanna hos oss. Men ers majestät
får ej glömma, att ni är vår kung. Era
befallningar måste åtlydas, och ni har endast att
välja de bästa arbetare för att utföra dem.
— Det är sant, sade konungen.
Han sände strax till ön de bästa arbetare, som
stodo att få, och han visste, att de skulle redligt
utföra hans uppdrag.
Innan året var tilländalupet, visste han, att
ön icke längre var en ödemark, och att han
skulle välkomnas till ett bördigt och
blomstrande land. Och medan han levde i lycka och
endräkt bland sina undersåtar, blickade han med
glädje fram mot den dag, då han skulle lämna
dem och taga sitt eget konungarike i besittning.
Den efterlängtade dagen randades äntligen.
Kronan lyftes av Yussufs huvud, och han
avkläddes den kungliga skruden och ikläddes de
trasor, i vilka han anlänt till ön. Stadens
invånare klädde sig i sorgdräkt och badade i tårar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
