Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Gud och världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287
något, som ej kan klart föreställas. Vi kunna och böra ej
föreställa oss Gud annat än såsom den fullkomliga männi-
skan, sådan som han uppenbarat sig för oss. Hans eo-et
bestämningslösa gudomliga vara ligger öfver vår mänskliga
fattningsförmåga. På samma sätt förkastar han läran om en
skapelse ur intet, därför att det synes honom innebära en
evident orimlighet att säga, att något kan blifva till ur intet.
Gud är det enda varande, och skapelsen måste därför ha ut-
gått ur hans substans. Swedenborg menar sig sålunda ej
bjuda på några trossatser, som i sig själfva innesluta någon mot-
sägelse. Hans teologi vill tillfredsställa förnuftets kraf. »Den
dogm, som öfverlämnats af papisterna och mottagits af pro-
testanterna, att förnuftet i teologiska frågor bör hållas under
trons lydnad, har på nytt tillslutit kyrkan», skrifver han år 1766
till den tyske teologen Oetinger.1 »Hvad skall kunna öppna
den på nytt annat än ett af Herren upplyst förnuft.» I den
Nya Kyrkan är det tillåtet, förkunnar han i Vera Christiana
Religio (508), att med förståndet ingå och tränga in i alla
trons hemligheter.
Om man sammanfattar det rena dogminnehållet i Vera
Christiana Religio, får man därför en nykter, moralistisk kate-
kes, och det är på det sättet man kommit att så starkt
betona Swedenborgs rationalism och draga i tvifvelsmål om
han öfver hufvud kan kallas mystiker. Jag har redan förut
bemött öfverdrifterna i denna uppfattning genom att upp-
visa de iögonenfallande parallellerna mellan Swedenborgs
religiösa utveckling och de stora mystikernas. Jag har också
visat, att flera af de åskådningar hos honom, som man bru-
kar beteckna såsom utprägladt rationalistiska, i själfva verket
ha framsprungit ur mystiska behof. Däremot vore denna
uppfattning gifvetvis berättigad, om man nöjde sig med att
framhålla, att Vera Christiana Religio och de andra dogma-
tiska verken från Swedenborgs teologiska period ej äro
och ej afse att vara handböcker i mystisk religiositet af
samma art, som flera af den tyska mystikens eller den spanska
kvietismens verk. Redan den flyktigaste jämförelse med t.
ex. M:me Guyons vid denna tid i Sverige så mycket lästa
och beundrade böcker är tillräcklig för att konstatera skill-
1 I. Tafel, Sammlung v. Urkunden. Tlib. 1S39. II s. 356.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
