Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Gud och världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
stod Gud före inkarnationen i förbindelse med änglar och
människor, och då han visade sig för människorna, skedde
det såsom »gudomlig människa», d. v. s. i en ängels gestalt.
Men då människosläktet aflägsnat sig så långt från Gud, att
det gudomliga, beklädt med Divinum-Humanum, ej längre
kunde påverka det, antog Gud det rent mänskliga genom
födelse af en kvinna alldeles som en vanlig människa. (A.
C. 3062, 6280, 10579.)
Det var alltså Jehovah Gud, som själf nedsteg och antog
människoväsen för att återlösa och frälsa människorna. Det
är en villfarelse att tro, att Gud, världsalltets skapare, har
födt en son af evighet. Hans mål var helvetenas underkuf-
vande och himlarnes ordnande och därefter ett upprättande
af kyrkan. »Detta kunde Gud af sin allmakt icke åstad-
komma annat än genom människoväsen, liksom ingen kan
uträtta något, om han ej har en arm.» (V. C. R. 82, 84.)
Ty Guds allmakt fortskrider enligt den gudomliga ordningens
lag, vid hvilken han bundit sig själf (se nedan s. 265). Därför
måste han för att verkligen blifva människa aflas, bäras i
moderlifvet, födas och liksom en annan människa småning-
om genom uppfostran tillväxa i insikt och vishet. Det män-
niskoväsen, genom hvilket Gud sände sig själf till världen,
kallas Guds son. Det rent mänskliga hade han från modern,
under det att själen (anima) var gudomlig. Swedenborg åbe-
ropar sig här gärna på sin gamla traducianska teori om att
människans kropp härstammar från modern, under det att
själen fortplantas med säden genom fadern. (V. C. R. 89,
92.) Att Herren i bibeln kallar Gud Jehovah sin fader och
denne honom sin son afser endast att bestyrka detta förhål-
lande, att faderns gudomsväsen är hans själ och lif, alldeles
som hvarje barn har sin själ och sitt lif från sin fader. (V.
C. R. 82.) Genom de frestelser, för hvilka han utsatte sig
och som han ständigt vann seger öfver, gjorde Herren un-
der sin inkarnation sitt mänskliga väsen gudomligt. Han af-
klädde sig sålunda successivt det mänskliga, som han häm-
tat från modern, och påklädde sig i stället ett mänskligt af
det gudomliga inom honom. »På detta sätt blef Gud män-
niska och människan Gud i en person.» (V. C. R. 101.) Det
är i detta härliggörande af Guds eget människoväsen och ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
