Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Bibeltolkaren - Jämförelse mellan Swedenborgs tolkningsmetod och hans föregångares
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
Edom, så merias därmed vetenskap, förnuft och naturlig-
het. Då det talas om trädgårdar, lunder och skogar, me-
nas visdom, intelligens och vetenskap; då det talas om oliv,
vinstock, ceder, poppel och ek, menas kyrkans himmelska, and-
liga, förnuftiga, naturliga och sinnliga goda och sanna; då det
talas om lamm, bock och oxe, menas oskuld, kärlek och na-
turlig böjelse; då det talas om berg, kullar och dalar, menas
därmed kyrkans högre, lägre och lägsta ting.
Den metod, som här tillämpas, är exakt densamma, som
Philo och Origines användt vid sin allegoriska bibeltolkning.
Att här lämna några jämförande exempel skulle föra för
långt. Den intresserade hänvisas till Siegfrieds framställ-
ning af Philos utläggning af gamla testamentet. Af de där
meddelade tabellariska öfversikterna öfver den allegoriska
betydelsen af namn på folkslag, djur, träd o. s. v. hos såväl
Philo som Origines kan man se, att de, ehuru naturligtvis
själfva tolkningsresultaten förete individuella olikheter hos
hvarje författare, dock operera från fullkomligt samma för-
utsättning som Swedenborg. De utgå båda från att »Gud
talar som en människa och dock icke som en människa»-1
Det är alldeles samma tankegång, som då Swedenborg re-
dan i Clavis Hieroglyphica säger, att i bibeln anden talar på
samma gång naturligt och andligt. Och i sina senare skrif-
ter utvecklar han utförligt, att allt i Ordet är skrifvet med
idel korrespondenser, därför att Herren i det talat af sitt
eget gudomliga väsen och emedan allt, som är från det gu-
domliga, i naturen uppenbarar sig i korrespondensens form.
(V. C. R. 201.) Det är klart, att denna uppfattning hos Swe-
denborg liksom hos hans föregångare, bottnar i tron på en
fullkomligt verbal inspiration hos bibelns författare. Philo
anser, att det är Gud själf, som talar genom bibeln, stundom
omedelbart, stundom därigenom att han låter sin anda tala
genom en profet, som då ej uttrycker sina egna tankar, utan
endast är ett verktyg för meddelandet af högre sanningar.
Någon skillnad mellan de olika författarne känner han icke.
De äro alla profeter, Moses lärjungar. Denna åskådning,
som Philo har gemensam med den senare judendomen och
som äfven återfinnes i hebreerbrefvet, gör, att han anser bi-
1 Siegfried a. a. s. 162, 351.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
