Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Andeskådaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
ner af form, följer det däraf, att de äfven bilda ett sorts inre
tal.» Och han utvecklar därpå efter sitt gamla system, huru
tankarne äro fluidala undulationer, hvilka sedermera genom tal-
organen förändras till luftvibrationer och därigenom öfvergå
till ljud. »Vore detta ej fallet, och detsamma i fråga om syn,
skulle det vara omöjligt för oss att förnimma hvad vi tänka,
än mer att tala med oss själfva och att yttra samma tankar och
omskrifva dem i artikulerade ljud eller ord . . . Eftersom alltså
tanke är verkligt tal, fastän mera fullkomligt än vårt tal med
struphufvudet, och omfattar mera både samtidigt och successivt,
följer däraf, att det höres och förstås af de himmelska själar,
som kallas änglar, lika väl, ja mycket mer fullkomligt än munt-
ligt tal höres och förstås af våra kamrater och dem vi tala med.»
Som vi se, uppfattar Swedenborg i detta uttalande ännu
änglarnes tal som ren tankeöfverföring. Han talar ännu ej
om några inre röster. Men det är klart, att hans uppfatt-
ning af tanken såsom ett inre talande medför en viss pre-
disposition för dylika verbala pseudohallucinationer.
Att vi ha med utpräglade dylika att göra iden I745 skrif-
na Historia Creationis a Mose tradita är fullt tydligt. I an-
ledning af ormens samtal med Adam ger Swedenborg här
några underrättelser om andespråket, hvilka äro värdefulla,
då han åberopar sig på egen erfarenhet och väl närmast har
i tankarne sina upplefvelser från de senaste åren. Han sä-
ger där, att de himmelskas tal, frambragdt genom den him-
melska formens underbara ringar, är så universellt, att det
motsvarar hvarje nu brukadt språk. »Detta tal tränger sig
först in i tanken eller i den inre synen och framkallar där
vissa höga och knappt fattbara idéer, och därefter utvecklar
det sig (? se exerit) till det språk, som är människans
vanliga. . . Det gifves alltså ett likadant språk mellan andar
och människor, hvilka lefva i våra första föräldrars tillstånd,
som mellan interlokutörer på jorden, men det är inre. Det
är till och med lika sonort, som om det uttalades med tungan
och munnen, ehuru det ej alldeles utgår såsom ljud» (a. a.
s. 15—16). Swedenborg säger ytterligare, att ingen dödlig kan
veta något om detta språk, om han ej själf såsom en ande
förts in i himlen och fått tala med änglar, hvilket han själf
genom Guds nåd fått göra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
