Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. »De Cultu et Amore Dei»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8o
mio- här med att hänvisa till mina ofvan gjorda referat af
hans i de tidigare verken ännu ganska outvecklade föreställ-
ningar om lifsvillkoren i den värld, dit vi efter döden skola
komma såsom änglar eller andar (se ofvan ss. 115). Först
under sin religiösa kristid ansåg han sig, såsom jag fram-
hållit, själf ha trädt i personlig beröring med andevärlden.
Han hade själf erfarit, att människan frestas af andar, »hwilcke
representera sig efter hwars och ens amour», och att Gud
sänder änglar för att hos människan strida för honom mot
Satan och hans följe. Jag påpekade, då jag omnämnde dessa
uttalanden (se ofvan s. 151), att Swedenborg tydligen redan
nu är inne på samma tankegång, som sedermera skall följa
honom under hela hans teosofiska period, att änglar och an-
dar verka i våra tankar och känslor, att vi i vårt inre bära
en hel andevärld, där Gud och Satan genom sina utsända
kämpa med hvarandra.
I De Cultu et Amore Dei är ju denna uppfattning mer
genomförd, och vi hafva faktiskt här en utbildad andelära.
De visheter och intelligenser, som hos Adam utgöra vilja
och förstånd och alltså tillsammans bilda mens, ha en högre
motsvarighet i de himmelska visheterna och intelligenserna,
en lägre i världsfurstens genier och andar. Dessa ande-
väsen af olika slag hafva förmåga att intränga i själfva män-
niskan och påverka hennes funktioner. »Ty de himmelska
kunna, emedan de äro andliga väsenden, intränga ända in
i det innersta, då ej något, som tillhör naturen, hindrar dem,
ty då de äro i det högsta, så äro de också i det innersta; ja
de föra till och med ett sorts umgänge och samtal med själfva
anima och mens (a. a. 41). Och på samma sätt kunna världs-
furstens andar och genier tränga in i människans kroppsliga
begär. Adam får också höra, att då världsfursten lyckats
locka öfver på sin sida det lägsta slagets intelligenser i någon
själ, så öppnas dess portar för honom, hvarefter han håller
sitt inträde med sina genier och utdrifver visheterna och intel-
ligenserna, som fly vid hans åsyn såsom dufvor för höken.
Öfver sina genier sätter han sedan en ledare, som han kallar
animus. (a. a. 72).
Den indelning, som Swedenborg här gör af andevärlden,
öfverensstämmer fullkomligt med den vi finna i hans teologi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
