Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. »De Cultu et Amore Dei» - Mytiskt framställningssätt i Swedenborgs tidigare verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 62
märkes också tydligt af hela dess innehåll. Det återger i
ett kort sammandrag hans kosmologi från Principia och
hans psykologi i Oeconomia, men utökade med de nya ele-
ment, som tillkommit under den visionära perioden, och klädda
i den bibliska mytens form. Det är ej någon allegorisk ut-
läggning af skapelsehistorien i Genesis, utan snarare en halft
vetenskaplig, halft poetisk parafras öfver den, en sorts ska-
pelsedikt alltså och som sådan utan jämförelse den yppersta
vi äga.
Det mytiska framställningssättet hade alltid legat Swe-
denborg nära. Förtrogenheten med den klassiska mytvärlden,
med Plato och Ovidius, förenade sig hos honom med en med-
född lust att förmänskliga allt, att kläda allt i en åskådlig
sinnlig dräkt, i grunden samma poetiska böjelse, som medver-
kat till hans tro på en andevärld och som sedan skall röja
sig i den rika fantasi, hvarmed han uppbygger alla de olika
anderikena och gör sina upptäcktsfärder bland planeterna i
vårt solsystem. Min kortfattade redogörelse för innehållet
i Principia har ej kunnat ge någon föreställning om i hvil-
ken stor utsträckning Swedenborg här begagnat sig af den
mytiska framställningen.
Redan att det ifrågasatts, att han fått det första uppslaget
till sin hypotes om planeternas och månarnes skapande ur
solens nebulösa från Ovidii Metamorfoser,1 talar ju ett till-
räckligt tydligt språk. I hvarje fall förekommer denna teori
i Principia framställd med direkt anslutning till antika kos-
mogoniska myter. Med citat ur Aristofanes’ Fåglarne —
den bekanta framställningen af hur den svartvingade nat-
ten lägger ett vindägg, ur hvilket sedan Eros uppstått och
skapat universum — och skildringen af världsskapelsen i
Metamorfoserna, söker Swedenborg att i den antika föreställ-
ningen om världsägget finna en historisk föregångare till sin
egen teori om att solen ursprungligen varit omgifven af en
skorpa, hvars kringslungade delar bildat de olika himlakrop-
parne, då solen själf bröt sig fram ur sitt kaos. (Pr. III, 395.)
Och när han längre fram skall skildra världssystemets ska-
pelse från solen, använder han samma mytiska framställ-
3 Se Stroh i V. A-s uppl. III 324.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
