Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den religiösa krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Det är naturligtvis just denna visions karaktär af fullt ut-
präglad varseblifning, af påtaglig verklighet, som förklarar,
att Swedenborg just genom den ansåg sig hafva fått den
slutliga förvissningen om sin förbindelse med en högre värld,
om sin kommande religiösa uppgift. Också de af den visio-
nära gestalten uttalade orden — huru triviala de än förefalla
de psykiatriska bedömare, som gjort sig lustiga öfver dem —
voro ägnade att förbereda honom pa den kallelse, som skulle
följa i den nattliga synen. Vi ha sett, att Swedenborg redan
förut fått uppenbarelser om att »twinga» sin aptit för att
lefva som »en novus homo in Christo». Såsom de flesta visio-
närer ansåg han asketismen som en oundgänglig förutsätt-
ning för sitt umgänge med andevärlden och iakttog under hela
sitt återstående lif en spartansk enkelhet i sina dagliga vanor.
Med denna vision har Swedenborg sålunda fått det yttre
tecknet på att den strid, som rasat i hans bröst, nu kämpats
till slut. Han har på ett sätt, som ej tyckes honom lämna
rum för några tvifvel, fått visshet om Guds afsikt med ho-
nom. Alla andevärldens riken ha öppnats för hans blick.
Han har fått veta, att hans uppgift skall blifva att förklara
bibelordets inre mening och att Gud därvid skall bistå honom.
Och han har därför — och det är kanske det viktigaste —
uppgifvit all »verdslig vitterhets öfning» för att hädanefter
uteslutande »arbeta in spiritualibus». Från denna stund är
han säker om sin väg.
Det är denna slutligt vunna visshet, som gör, att Sweden-
borg under den sista perioden af sitt lif, den teologiska, före-
faller så själfmedvetet lugn, så harmonisk. Visserligen vet
han äfven under denna period att berätta om frestelser, vål-
lade af onda andar, men de äro endast förbigående pröf-
ningar, för hvilka han anser sig utsatt, just därför att han
är Guds särskildt utvalda redskap. Visionerna och uppen-
barelserna fortfara, men de ha fullkomligt mist den extatiska,
uppskakande karaktär, som de äga i drömdagboken. Det råder
en himmelsvid skillnad mellan de lugna berättelser om sina
upplefvelser i andevärlden, som Swedenborg ger i Diarium
Spirituale, i Arcana Coelestia och andra verk från den teo-
logiska perioden, och de feberaktiga skildringarna i dröm-
dagboken. Tviflen och själskvalen ha lämnat plats för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
