Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den religiösa krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
som förekomma i dagboken, torde det vara en möjlighet att
utan allt för stora utvikningar lämna en framställning af den
kris, som dagboken ger oss insikt i.
Medelpunkten för Swedenborgs grubbel under denna tid
är naturligtvis den mystiska föreningen med det gudomliga.
Trots alla sina ansträngningar tycker han sig »så wida
skild från Gud at ännu intet kunna tencka på honom så lef-
wande». (Dr. s. 35.) Hindren därför äro delvis de samma,
som han redan anfört i Oeconomia, den kamp, som den yttre
människan har att utsta mot den inre. Det är animus’ begär
och sinnenas frestelser, som hindra anima att släppa ned sitt
ljus. Swedenborg säger sig hafva märkt, »at vti hwar enda
tancka, ja den wi tro nära ren, stijcker sig oendelig mycken
synd och impuritet, som ock vti hwarenda åtrå som kommer
ifiån kroppen i tanckarne, de der härstamma af ganska stora
rötter». Och på samma sätt har han fått pröfva på »det hela
wår wilje, wi hafwa fådt, som regeras af kroppen, och införer
tanckar, är oppositus emot andan . . . hwarföre en continuerlig
strid är, och wi på intet sett kunna uniera oss med andan,
vti (utan?) den af nåden med oss, hwarigenom wi äro som
döde til alt det som gådt är, men til ondt äro wi wåra egme».
(Dr. s. 24.)
Att den mänskliga viljans frihet är af negativ art, en frihet
att synda, betonas, såsom vi se, i detta uttalande betydligt
kraftigare än i Oeconomia. Under, denna religiösa kristid
kommer Swedenborg vida mer än förr att känna sin van-
makt att med egna krafter höja sig och behofvet af den gudom-
liga nåden. Skiljaktigheten mot hans tidigare åskådning
kommer kanske tydligast fram på de ställen i dagboken, där
han befinner sig i samma tankegångar som i sin tidigare
filosofi. Så t. ex. berättar han, att han en dag fåfängt kämpat
mot tankar, som mot hans vilja trängt sig på honom och
som han ej kan styra. Han känner då, att det endast är
genom Guds nåd han kan rädda sig från dem: »Jag kan
likna det wid twenne wichtskålar, på ena ligger wår wilja
och arga natur, på den andra Gudz kraft, hwilcka wår
Herre steller således i frestelse, at han låter det ibland komma
til et aequihbrium, men så snart det wil wäga ned på den
sidan, hielper han det op: således har jag funnit efter werldz-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
