Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Filosofien i Oeconomia Regni Animalis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
som vi ej med förnuftet (mens) kunna föreställa. Ty det
finnes intet i hela människokroppen, som ej svarar emot
något högre i universum.1 I Oeconomia är antalet grader i
en serie godtyckligt. Dock framhålles redan nu (Oec. I,
601), att det för att bilda en komplett serie behöfves minst
tre grader, en determinerande (agens), en determinerad (patiens)
och en förmedlande, som utgör förbindelsen mellan dem.
Sedermera begränsas antalet grader i hvarje serie till tre, af
hvilka den första representerar ändamålet, den andra orsaken
och den tredje verkan. Det lider intet tvifvel om att denna
utveckling af läran om de diskreta graderna, som ger Swe-
denborgs teologi dess egendomliga triadsystem, är en konse-
kvens af hans genom korrespondensläran fastslagna teori om
tre sfärer, hvilka stå i förhållandet ändamål, orsak och ver-
kan till hvarandra. På det ställe, där läran om graderna för
första gången förekommer i sin omgestaltade form, i före-
talet till det c:a 1744 skrifna De Cerebro,2 framhålles direkt
denna analogi med korrespondensläran.
Genom läran om serier och grader har alltså naturen blifvit
en jätteorganism, där hvarje del återspeglar det hela. Alla
organismer bibehålla sitt samband, sin form och sin rörelse
genom de fyra atmosfärer eller aurae, som omsluta vårt uni-
versum, luften, etern, det magnetiska fluidum och den högsta
auran, från hvilken fluidum spirituosum emanerar. Aristo-
teles har »af en sund förnuftsinstinkt» sagt, att himlarne ha
en själ, men endast en biträdande själ (animam assistentem)
utan intellekt. Först när dessa aurae flyta in i de animala
mikrokosmerna, bli de i högre mening lefvande. (Oec. II,
199—200.) Men det lif, af hvilket de då bli delaktiga, är ej
mikrokosmens eget, och det kommer ej heller från naturen.
»Nam natura in se spectata est mortua, et modo inservit Vitse
pro causa instrumentali.» (Oec. II, 234.) Allt lif emanerar
från Gud, visdomens källa, det andliga ljuset. (Oec. II, 238.)
Genom honom flyta lif och intelligens in i de substanser,
som äro skapade för mottagandet däraf, de enklaste och mest
1 Jag anmärker i förbigående, att inflytandet från monadologien här är iögon-
fallande, såsom ofta, då Swedenborg behandlar förhållandet mellan makrokosm
och mikrokosm.
2 Photolit Ms. Vol. VI s. 5S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
