Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den mekanistiska världsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Huru olika är det ej för den fallna människan! Njutningar
och begär hafva förstört de fina väfnader, som förmedla rö-
relserna från kroppens organ till animus och därifrån till mens.
Endast med svårighet och ofullkomligt kan mens utöfva det
herravälde öfver människan, som tillkommer henne. Mellan
solen och ögat ha tjocka moln lägrat sig: strålarne na andå
fram, men med brutet och förvilladt sken. Vi kunna ej mer
skåda solen själf (Pr. 24—2 5-)- 0ch På samma sätt’ som vårt
förnuft fördunklats, har vår kärlek till Gud förorenats genom
de kroppsliga begären, och det är endast genom Kristi för-
medling, som vi kunna hoppas på att stå i nagon förbin-
delse med honom, om vi nämligen söka likna honom.
Som vi se, tänker sig Swedenborg den kunskap, for hvil-
ken människan ursprungligen varit skapad, såsom en sorts
instrålning af det gudomliga ljuset. Den nyplatonska tanken
om Gud såsom den andliga solen, som från och med Oeco-
nomia kommer att stå i centrum af hans åskådning, finnes
redan här i outvecklad form. Redan nu varsna vi också en
tankegång, som sedan skall blifva bestämmande för hela
Swedenborgs teologiska system, att människan ensam bland
alla skapade ting ej är »i ordning», att hon genom synda-
fallet satt sig ur stånd att direkt mottaga det gudomliga in-
flödet. I sina teologiska skrifter häfdar han, att den »äldsta
kyrkans» människor, adamiterna, stodo i obruten förbin-
delse med det gudomliga och att själsorganen hos dem fun-
gerade i sitt oförstörda skick. De hade därför en direkt för-
nimmelse af hvad som var godt och sant, och då de sågo
några jordiska föremål, uppfattade de samtidigt deras kor-
respondenser, deras andliga och himmelska motsvarigheter.
De kunde alltså intuitivt skåda tingens orsaker och ändamål.
Med sin förutsättning af en intuitiv kunskap hos Adam
före syndafallet har Swedenborg i själfva verket kommit in
på en tankegång, som varit många kristna mystiker kär. De
föreställa sig, att Adam i sitt integritetstillstånd varit begåf-
vad med förmågan af ett intuitivt skådande och att först ge-
nom syndafallet den direkta förbindelsen mellan Gud och
människan brustit sönder. Då de själfva befinna sig i den
mystiska intuitionens stadium, anse de sig åtnjuta samma till-
stånd som Adam före syndafallet. Hos flera af dem har ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
