Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den mekanistiska världsbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
punkten finnes något substantiellt, som kan sättas i rörelse,
blir denna rörelse hos den ett inre tillstånd, en sträfvan (co-
natus) till rörelse. Då den endast har en gräns och alltså ej
innesluter något rum, kan den ej i förhållande till de ändliga
tingen sägas vara rumslig. Men i jämförelse med den rena
rörelse, från hvilken den emanerar, måste man analogivis
tfilägga den något rumsligt (intellectum spatium).
Att Swedenborg låter den »naturliga» punkten intaga en
mellanställning mellan det oändliga och det ändliga, beror
därpå att han anser allt ändligt underkastadt mekaniska la-
gar, Begreppen ändligt och materiellt sammanfalla för ho-
nom såsom för Polhem. Då nu punkten saknar rumslig ut-
sträckning, kan den ej betecknas såsom ändlig. Direkt ska-
pad af det oändliga, har den fått med något af dess väsen.
Det ligger utanför mitt ämne att uppvisa, huru Sweden-
borg med utgångspunkt från den naturliga punkten bygger
upp sin särdeles invecklade kosmologi. Jag kan så mycket
hellre underlåta detta, som vi redan äga ganska goda sam-
manfattningar af systemet i Principia, till hvilka jag därför
hänvisar.1 Det oändliga ger endast den första anstöten till
skapelsen genom den ur det utgångna punkten. Sedan är
det de allestädes närvarande punkterna, som genom sin rö-
relse skapa alltmer sammansatta aggregat. Redan i den första
partikel, som härigenom uppstår, primum finitum eller pri-
mum substantiale, den första rent rumsliga partikeln, kunna
vi skönja två tendenser, framkallade af punkternas rörelse
inom densamma, den ena syftande till jämvikt, den andra
gående i motsatt riktning. Dessa tendenser medföra, att de mer
sammansatta elementarpartiklarne vid sidan afpassiva substan-
ser komma att innesluta activa, representerande rörelsen. Det be-
tecknande för hela systemet är att Swedenborg, som accepterar
attraktionsteorien med förkastande af Newtons lära om tomrum-
met och kropparnes fjärrverkan, tänker sig hela universum ända
in i dess minsta partiklar i analogi med planetvärlden. Re-
dan hans prima finita äro jordklot i miniatyr, som röra sig
Se särskildt Schliepers ocli Strohs ofvan anförda verk. Arrhenitts har i
inledningen till V. A-s upplaga af Swedenborgs verk (Vol. II.) gett en klar
framställning af det nya i S-s kosmologiska teorier, en sak, som jag här natur-
ligtvis saknar hvarje anledning att ingå på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
