Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Fru Holmelin söker sig om efter en piga ifrån landet, och hon träffar en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett visst anseende inför flickan, som hon tänkte städja,
nöjde hon sig denna gång icke med att gå ned till
Hötorget i sin lilla treslintiga, rödrutiga bomullshalsduk,
såsom hon brukade om morgnarne, då hon hörde efter
priserna på hö och halm åt korna; utan hon anlade sin
nio qvarter stora svarta ”scharl,” af mannen inköpt för
åtta riksdaler i klädståndet n:o 11 vid Österlånggatan,
på den märkvärdiga dag, då Rosa kalfvat, och hvarvid
han velat gifva sin hustru en betydligare skänk till
uppmuntran:
Det var en lördagsförmiddag, då hon kom ned på
Hötorget och nalkades sin bekanta vid granriskärran.
Både häst och kärra voro icke okända i denna nejd; de
hade många år gått till Stockholm och tillhörde
egentligen en ryktbar och älskvärd gumma, Qvast-Lisa kallad,
från Snickartorp i Eds socken, 2½ mil norr om staden,
men hvilken gumma för ålder och sjuklighet numera sällan
sjelf orkade färdas in. I stället åkte en ung och rask
flicka, torpardotter från Stenhugget och Lisas slägting,
med hennes lass och sålde för hennes räkning. Flickan
hette väl hemma hos föräldrar och vänner Greta, en
syster åt torparehustrun Katrina på Grimstahamn; men då
Qvast-Lisas kärra redan förut länge varit eftersökt och
värderad för sitt utmärkt goda granris, så hade den nu
på en tid gjort ännu mera uppseende genom personen,
som i gummans ställe satt och sålde. Förut hade Lisas
häst endast sett sig omgifven af kloka menniskor, som
sökte viskor; nu skockade sig ej sällan folk deromkring,
som ville se på Sköna Margret: med mindre tillnamn
gick det icke an att vara artig emot den unga,
behagliga rismånglerskan.
Just när fru Holmelin nalkades, såg hon en
betydande herre, hvilken hon igenkände för att hålla
värdshus på norr, stå och tala vid granrisflickan. Frun anade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
