Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillgår och alltid kommer att tillgå, så länge metoden handlägges på
tusentals olika ställen i riket, af ännu flera tusen olika personer, utan
tillräcklig kontroll, vet äfven att man härvid icke träffar det rätta och att
saken icke dermed är hjelpt. Sedan jordegendomen under tidernas längd
gått emellan mångfaldiga händer genom köp och salu, och köpskillingen
rättat sig efter fastighetens förmåner och olägenheter, kan någon
ändring i nuvarande grundränta icke ske utan orättvisa och ingrepp i
egan-derätten. Om räntan nedsattes för en, men icke för en annan, skulle sådant
endast lända till förmån för den för tillfället varande innehafvaren, men
icke för nästa köpare, hvilken finge betala egendomen så mycket mer,
som skatten blifvit lindrad. Öfriga samhällsmedlemmar, hvilka ingen
lindring fått, skulle deremot deltaga i fyllnaden af statsbristsuinman.
Vore visserligen icke rättvist. Deremot synes, i likhet med hvad som
sker vid vattenverken och andra inrättningar, de förbättringar, hvilka
jorden — af hvilken natur som helst, skatte, krono eller frälse, —
härefter emottager, böra anses till ny skatteläggning, så vida lika
grundsatser och billighet i skatteväsendet få göra sig gällande. All annan
hufvudsaklig förändring uti nuvarande grundräntor vore en rubbning
i samhällskontraktet, hvars helgd och bestånd en hvar fastighets- och
icke fastighetsegare med trygghet påräknar.
Klagan öfver skatternas tyngd är urgammal och höres i alla länder.
Så äfven öfver deras fördelning. Man vill njuta af samhällets förmåner,
men ogerna draga dess bördor. Den som tror och kan yttra, att Sverige
har den mest vidunderliga, obilliga och oriktiga beskattning som något
land kan uppvisa, pratar om det han icke studerat, icke öfvertänkt, icke
känner. Man jemföre t. ex. vår beskattning med Franska beskattningen
på landtmannavaran vin. För vinet betalas icke mindre än 13 olika
af-gifter till staten vid särskilda tillfällen för en och samma vara, och 2:ne
gånger till städerna. Och likväl bibehölls detta beskattningssätt 1849
(ehuru intrassladt och betungande det synes för oss Svenskar) hellre, än
att kasta sig uti ett nytt, som kunde blifva än sämre. Huruvida klagan
öfver skatternas tyngd och fördelning är skälig eller icke, bevisas bäst af
det förhållande, att den klass af medborgare, som innehar största delen af
jorden och mest skulle lida af skatternas vidunderlighet. likväl öfver
hela riket förmår inköpa af andra medborgsklasser högst betydligt,
såsom ådagalagt är i justitie-statsminislerns ärliga berättelser, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
