Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höra der de möta chloritskifferlagret: ett förhållande svårt att förklara,
då alla omständigheter vittna, att hela massan af qvarts- och
skifferlagren utgöra ett helt, som på en gång måste uppkommit1. I Tössbo
härads berg äro hälleflintans lager här och der instuckna, men
förekomma gemenligen ytterst närmast den omgifvande gneisen, i hvilken
hon småningom öfvergår. Chloriten är allmännast på den lägre delen
omkring sjön Ånimen. Till sin textur genomgår den alla gradationer,
från tunnbladig tiTT massformig, eller med endast dolda
skiffergenomgångar. Den bladiga är ofta ganska lös, och öfvergår. vester om Ånimen,
ända till lerskiffer (uråldrig). Hela denna bergkedja, så i Wermland
som Dal, är mer och mindre skifferhaltig. I Glafva i Wermland är ett
mäktigt lager af glimmerskiffer, som från lång tid tillbaka begagnats, och
hugges der årligen en mängd till taktäckning. Efter längden söderut
deri-från till Dals gräns äro flera hrott öppnade, i hvilka stenen dock
befunnits tjenligare till andra ändamål, än till täckning. Inom Dal åter
träffas föga glimmerskiffer, utan till det mesta lerskiffer. Denna är dels
med, dels utan ofvannämnda rostprickar. Sednare slaget är af
beskaffenhet att till och med kunna begagnas till griffeltaflor. ehuru sämre än de
utländska. Lerskiffern, enligt Berzelius, är dock icke annat än
glimmerskiffer, hvari glimmerns beståndsdelar ej hunnit utbilda sig till fjäll,
innan stenen hårdnade till en fast massa. Der chloritskiffern är
massformig, såsom inom Skålleruds och Dalskogs socknar samt till mindre del
i Tissleskog, användes den till qvarnstenar. Vid mindre qvarnar passa
1 För dessa och flera här förekommande uppg. har författaren begagnat Herr. W.
Hisingers Samling till en mineralogisk geografi öfver Sverige, 1808;
Mineralogische Geographie, 1826; Anteckningar i fysik och geognosi, 1828, 1837;
Geog-nosdsk karta öfver medlersta och södra delarne af Sverige, med dertill hörande
upplysningar, 1834; samt Handbok för mineraloger, 1843. Det är skada att dessa,
eljest så förtjenstfulla, arbeten besväras af skrif- eller tryckfel i afseende på
ställens lägen och namn. Östmarks socken, i öfra Wermland, förlägges på Dal.
Huggarnas, Wermbu o.s.v. äro namn, som ej finnas i orten. Samma fel
förekomma i 3:ne särskilda af dessa arbeten, det ena aftryckt efter det andra. Sådana
misstag träffas också icke sällan i äldre och nyare handlingar rörande
bergverken och jernbruken.
Dessutom har man rådfrågat Rinmans Bergverks-lexikon och Jernets historia,
m. fl., samt Bergmästare-relationerna i K. Bergs-Kollegium, jemte andra
handlingar derstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
