Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 8. Förmyndareregeringen, 1792—1796 och Gustaf IV Adolfs egen regering, 1796—1809. Finska kriget, 1808, 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den i Lochteå ingångna vapenhvilan uppväckte mycken
förbittring i St. Petersburg. Kejsar Alexander vistades för
tillfället i Erfurt i Tyskland, der han rådslog med Napoleon
om verldens stora angelägenheter; men Araktschejew
sammankallade alla ministrarne, och till Buxhöwden sändes befallning
att åter börja kriget. Öfverbefälhafvaren dröjde dock ännu;
men Tutschkoff, . som stod emot Sandels vid Idensalmi kyrka,
uppsade vapenhvilan, så att striden åter skulle börja den 27
Oktober kl. 1 e. m. Sandels, som nu ej hade flere än 1,400
man, hade befästat sin position på vestra sidan om Koljovirta
ström; men då ryssarnes anfall begynte en timme tidigare, än
man hade väntat, hann ej bron blifva fullständigt rifven, och
fienderna trängde sålunda med en öfverlägsen styrka öfver
strömmen, fördrifvande Savolaks jägarne från en närbelägen
gård. Men då de härifrån stormade emot Sandels batterier,
gjorde Fahlander med en liten hop ett utfall’ emot dem och
vräkte dem med bajonetten tillbaka i ån. Finnarnes seger
var en af de mest lysande i detta krig; ryssame, hvilkas hela •
styrka synes utgjort minst 6,000, hade förlorat nära åttahundra
man; förutom andra högre officerare var bland de stupade
äfven furst Nikolai Dolgoruki, som var ämnad till Tutschkoffs
efterföljare vid öfverbefälet. Efter striden följde halftannat
dygns hvila, efter hvars förlopp Sandels likväl ansåg nödvändigt
att retirera till Salahmi. Härifrån gjorde Duneker den 10
November ett djerft försök emot Koljovirta bro, men slogs med
förlust tillbaka. Detta var den ryktbara Savolaks-brigadens
sista hjeltebragd; redan ett par dagar derefter erhöll den
befallning att draga sig tillbaka ända till Uleåborg.
Hufvud-armén var nämligen nu i full marsch mot norden, gång efter •
annan uppställande sig för att hålla stånd, men ständigt åter
öfvergifvande sina befästade positioner. Härens tillstånd var i
sjelfva verket beklagansvärdt: beklädnaden var i trasor,
lifs-medlen i det närmaste slut och de sjukas antal fasaväckande.
Då Klercker den 17 November lemnade Brahestad och drog
sig öfver Siikajoki elf, nödgades han qvarlemna 1,500 sjuke,
hvilka man ej kunde föra med sig. Slutligen kom den 19
November en konvention i Olkijoki till stånd emellan
Adler-ereutz och Kamenski. Hela den finska armén skulle draga
sig öfver Kaakamajoki och hela Finland ända till Kemi skulle
öfverleronas åt ryssarne. Nu skulle den sista mödosamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
