Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 7. Slutet af Gustaf III:s regering, 1786—1792; Anjalaförbundet och Treåriga kriget, 1788—1790
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nianträda, för att gifva åt dess önskningar en giltig bekräftelse.
Med detta svar begaf sig Jägerhorn oförtöfvadt tillbaka och
med honom följde allt till gränsen Sprengtporten, som å
kejsarinnans vägnar muntligen skulle fortsätta underhandlingarna
med det finska befälet.
Under tiden hadc några nya omständigheter inträffat vid
hären. På konungens order hade man från Liikala åter
marscherat öfver strömmen till Anjala, dit nu äfven flere kårer
samlade sig. Konungen sjelf med den andra afdelningen stod
ännu vid Kymmenegård. Här fick han ganska snart
underrättelse om det, som hadc tilldragit sig i Liikala, och sände
att begära förklaring af general Armfelt. Men då
underteck-narne af Liikalabrefvet häraf märkte, att deras djerfva företag
redan var kändt, beslöto de upprätta ett vidsträcktare förbund,
för att sålunda tvinga konungen att sluta fred och
sammankalla riksdagen. Genast uppsattes och underskrefs i Anjala
den 12 Augusti 1788 en skrift, i hvilken de förbundne edligen
och i treenighetens namn antogo följande beslut: l:o fred med
Ryssland skulle sökas; 2:o riksdagen skulle sammankallas; 3:o
en hvar skulle bibehållas vid sina af regeringsformen faststälda
rättigheter; 4:o vapenhvila skulle ingås; och 5:o regementena
återföras till sina vanliga stationsorter och landskap (de svenska
sålunda till Sverige), förrän den sena årstiden skulle förhindra
det; samt 6:o att offra sina krafter till sista blodsdroppan för
rikets lagliga försvar. De närvarande officerarne, fyratio till
antalet, underskrefvo genast sina namn, och Armfelt sände
skrifvelsen till konungen, i det han å egna vägnar bifogade
ett bref, hvari han prisade förbundets redliga och fosterländska
syfte. Men derjämte drog man försorg om, att äfven af de
andra afdelningarnas officerare, såväl svenska som finska, allt
flere och flere förenade sig med de förbundne. Inom kort
hade företaget gripit omkring sig åt alla håll. Äfven Hastfer
i Savolaks upphäfde belägringen af Nyslott den 20 Augusti
och drog sig till Rantasalmi. Konungens egen person var i
ögonskenlig fara; man beslöt redan i hemlighet i Anjala att
taga Gustaf till fånga, och den dystre och djerfve Hästeslco
säges åtagit sig detta uppdrag. Men ställningen förändrade
sig, då plötsligt underrättelse anlände, att Danmark hadc i
egenskap af Rysslands bundsförvandt förklarat krig. Sålunda
fick nämligen Gustaf en passande förevändning att begifva sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
