Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Senare Afdelningen. Konungaväldets period, 1771—1809 - 6. Revolutionen år 1772 och början af Gustaf III:s regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
daler. Det var samma förfaringssätt, som Anders Chydenius
redan tio år tidigare hadc föreslagit såsom det enda billiga
och möjliga. Den goda framgången af denna åtgärd och det
tillägg, att tjcnstemännens löner beräknades efter den
ursprungliga kursen (en riksdaler = 9 daler kopparmynt), hvarigenom
de rätteligen fördubblades i jämnförelse med det då gällande
penningevärdet, förskaffade konungen allmän tillgifvenhet, och
man kände ingen ovilja ens deröfver, att äfven skatterna på
samma sätt beräknades efter den ursprungliga kursen,
allden-stund man på detta sätt endast återgick till deras förra belopp.
Deremot började Gustafs förordnanden rörande bränvinet redan
uppväcka missnöje. 1772 års ständer hade åtagit sig
brän-vinsbränningsafgift äfven för de fall, då regeringen i anseende
till sädesbrist skulle anse nödvändigt att förbjuda bränningen.
Med anledningen häraf tillvällade sig Gustaf nu
bränvinsbrän-ningen såsom en kunglig företrädesrättighet (rcgale) och
be-gynte begagna sig deraf till statsinkomsternas ökande. Ar
1775 utbjöds bränvinsbränningen på arrende; men då endast
få spekulanter anmälde sig, grundlades ordentliga
kronobrän-nerier och den förra bränvinsskatten upphäfdes. De
förderf-liga följderna häraf läto ej länge vänta på sig.
Kronobrän-nerierna medförde ej för staten den påräknade vinsten, och
allmogen, som ansåg bränvinsbränningen för en lika .naturlig
husbehofsangelägenhet som svagdricksbrygd och brödbakning,
råkade genom lönnbränning i förvecklingar, som förderfligt
inverkade både på sederna och förmögenheten. Då ständerna
år 1778 åter sammanträdde, petitionerade bondeståndet om att
återfå den s. k. “husbehofsbränningen“; men konungen gaf ej
dertill sitt bifall. Hundra års erfarenhet har sedermera
tillräckligt bevisat, att Gustaf hade rätt, då han ville afskilja
bränvinsbränningen från jordbruket. Men då för tiden väckte
redan sjelfva försöket i och för sig ovilja, och det sätt,
hvar-uppå förändringen verkstäldes, gaf anledning till skarpt klander.
Med tacksamhet böra vi framhålla, att Finland på denna
tid fick åtnjuta en synnerligen omtänksam vård såväl i
af-seende å landets förvaltning som ock dess odling. Flere af
de åtgärder, hvilka ständerregeringen efter Hattarnes krig
hade föreslagit, blefvo först genom Gustafs försorg utförda,
och den omständighet, att konungen sjelf flere gånger besökte
Finland, gjorde honom älskad af dess befolkning, om också
Dlgltiz d by Micrq oft\B
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
