Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 5. Adolf Fredriks regering, 1751—1771, samt en blick på tidens kulturförhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den inre splittringen redan länge hade erbjudit ett förträffligt
tillfälle till främmande magters inblandning. Redan år 1764
hade kejsarinnan utverkat, att hennes skydsling, Stanislaus
Poniatovsky, blef vald till konung i Polen; men i och med
det samma tillsatte hon sina egna män till högsta
befallnings-hafvande i detta oeniga rike och hindrade dels genom intrigerj
dels med våld alla bemödanden från polackarnes sida, att
sjelfva förbättra sin olyckliga regeringsform. Det slutliga
ändamålet härmed var ej svårt att inse. På Fredrik den
stores förslag beslöto Polens grannar, Ryssland, Preussen och
Österrike, att afskilja åt sig ansenliga områden af det åt
för-derfvet hemfallna landet, och sålunda egde ändtligen år 1772
Polens första delning rum. Turkiet, som för Polens skull
begynt krig mot Ryssland, fick pröfva de ryska vapnens
öfver-magt såväf till lands som vatten och förlorade halfön Krim,
hvars tartarkhan blef förklarad sjelfständig under Rysslands
öfverherskap.
Dessa tilldragelser visade tydligt, hvad äfven Sverige hade
att vänta af Katharinas ärelystnad och magt. Ehuru
Rysslands kejsarinna stod i närmaste skyldskap med konungen af
Sverige, i det hon var Adolf Fredriks systerdotter, ville hon
lika litet som Lovisa Ulrikas broder i Preussen befordra
kunglighetens magt i Sverige; tvertom ville hon der likasom i
Polen bibehålla den s. k. fria regeringsformen, hvilken
underhöll den inre oenigheten och försvagade det svenska folkets
kraft. Redan år 1764, då det första förbundet rörande Polen
kom till stånd emellan Fredrik den store och Katharina,
öfver-enskommo dessa bägge magter om att motsätta sig hvarje
förändring af Sveriges regeringsform. Aret derpå ingick äfven
Danmark ett förbund med kejsarinnan i samma syfte, och då
just samtidigt Mössorna kommo till väldet inom regeringen,
syntes det ryska inflytandet redan fått ett bestående fotfäste
inom Sveriges angelägenheter. Sålunda var det t. ex. genom
rysk påtryckning, som ständerna vid samma riksdag (1766)
bestämde, att en grundlag ej på annat sätt finge ändras än
genom alla ståndens samtycke vid trenne riksdagar efter
hvarandra; på detta sätt ville man nämligen äfven i Sverige
förhindra hvarje revision af regeringsformen. Mössornas fall år
1769 var visserligen för kejsarinnan en obehaglig motgång,
isynnerhet som Rysslands stridskrafter för tillfället behöfdes
gitiz d h*’ l\f icro } i é
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
