Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 4. Det ekonomiska och politiska tillståndet efter kriget, 1743—1751
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
friheten ej ens nu genomdrifvas, och i allmänhet gjorde
statens brist på tillgångar och Hattarnes dåliga finansiella
förvaltning det omöjligt, att för Finland göra allt, hvad landets
tillstånd nu hade kräft. Men det var dock redan i och för
sig en god sak, att Finlands särskilda behof hade kommit
till tals, och i de flesta fall blefvo de äfven, om också endast
småningom, afhulpna. Derför börjar äfven Finska
Ekonomie-deputationen af år 1747 ett nytt tidskifte i Finlands
kulturhistoria och har med fullt skäl erfordrat den utförligare
framställning, vi här egnat den samma.
Äfven i Sveriges och Finlands politiska historia var
ständerförsamlingen 1746—1747 af afgörande betydelse, emedan
den samma för en lång tidsföljd bestämde såväl partiernas
ställning som riktningen af den utländska politiken. Då
ständerna i December 1747 åtskildes, beslöto de tvärtemot
regeringsformens stadgande att man åter skulle sammanträda först efter
fyra år, eller om hösten .1751, och öfverlenmade åt regeringen
full frihet att vidtaga de åtgärder, hvilka genom ett fiendtligt
öfverfall kunde af behofvet påkallas. Men denna regering
var i sjelfva verket nu mycket starkare och solidare, än den
på läng tid hade varit; det var en oblandad Hattstyrelse,
hvars anseende blifvit stadgadt genom den energiska fasthet,
hvarmed Rysslands anspråk blifvit tillbaka visade. Just vid
denna tid synes i sjelfva verket Ryssland, något nedstämt sin
ton gentemot Sverige; kejsarinnan hade nämligen ändtligen
beslutat att med härsmagt komma Österrike till hjelp, i fall icke
Maria Theresias fiender skulle påskynda de började
fredsunderhandlingarna. Af denna orsak lemnades de svenska
angelägenheterna tills vidare åsido; von Korff kallades om våren
1748 från sin befattning, och till rysk minister i Sverige
utnämndes Nikita Panin, hvilken åtminstone i sitt yttre
uppförande ådagalade ett skickligare och mindre stötande
uppträdande. Detta var naturligtvis en glänsande seger för Tessin
och Hattarne, och deras ställning befästades sålunda ytterligare
på alla håll.
Men ännu en gång måste Hattarnes regering utstå ett
förnyadt anfall af den ryska politiken. Rysslands uppträdande
på det europeiska slagfältet hade påskyndat det allmänna
fredsslutet i Aachen år 1748, och hofvet i S:t Petersburg, hvars
öfvermod härigenom ytterligare stegrades, begynte ånyo upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
