Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Svenska väldets sista period, 1721—1809 - Förra Afdelningen. Ständer-regeringen, 1721—1771 - 3. Hattarnes krig, 1741—1742 och ryssarnes välde i Finland, 1742—1743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ständerna tillsatt domstolskomniission dömde dem båda till
döden. Endast några medlemmar, såsom biskopen i Borgå,
Daniel Juslenius, uppmanade att skona Buddenbrocks lif; men
ständerna stadfästade dödsdomen. Men innan detta blodiga
beslut hann verkställas, voro redan landsbygderna i fullt uppror.
Omkring 5,000 beväpnade Dala-män samlade sig i början af
Juni i Fahlun, hvarifrån de tågade emot Stockholm, tvingande
landshöfdingen och flere embetsmän att göra dem följe. Deras
afsigt var att yrka på de fångne generalernas bestraffning och
danska prinsens val; isynnerhet var den senare fordran
hufvud-målet för de hemliga ledarne af rörelsen, men lände för
ögonblicket till mycken skada, emedan just nu budskap anländt
från Åbo, att man ändtligen hade blifvit ense om fredsvilkoren.
Utan att akta på ständernas och regeringens varningar,
framträngde de upproriske slutligen till hufvudstaden och läto icke
genom någon öfvertalning beveka sig att återvända hem. Då
beslöt styrelsen att gripa till strängare åtgärder, och den 22
Juni angrepo trupperna de upproriske på Stockholms norra
torg; mer än hundra af dem stupade eller sårades och de
öfriga togos till fånga. Dagen dcrpå anstäldes tronföljarval i
all stånden, och furstbiskopen af Lybeck, Adolf Fredrik af
Holstein-Gottorpska ätten, utsågs till Sveriges rikes artfurste.
Nu var freden lätt afslutad. Redan den 29 Juni utbyttes
fredsratifikationerna i Abo, och det ryska krigsfolket började
utrymma landet. Sjelfva fredsfördraget underskrefs den 7
Augusti 1748. Freden i Åbo bekräftade öfver liufvud de
afträdelser, Sverige redan 22 år tidigare genom freden i Nystad
hade gjort; men derutöfver öfverlemnades nu åt Ryssland det
egentliga Kymmenogårds län ända till Kymmene-elf med
städerna Fredrikshamn och Willmanstrand jämte den del af
Pyttis socken, som ligger öster om elfvens vestligaste gren,
samt dertill ännu Nyslotts stad och fästning med en omnejd
af en mils utsträckning åt hvarje håll. Hela det öfriga
Finland återlemnades åt Sverige. Finland hade denna gång
förlorat endast ett litet stycke af sitt område, tillsammans 22G
geografiska qvadratmil, på de trakter, der kriget äfven förut
hadc härjat mest. Men den omständigheten i och för sig,
att den finska nationens område sålunda för andra gången
blifvit klyfdt och splittradt för att betala Sveriges missgrepp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
