Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 9. Stora ofreden. Ryssarnes öfvervälde i Finland, 1714—1721
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Preussen 1720 samt slutligen samma år med Danmark. I
dessa fredslut kade Sverige förlorat: Bremen och Yerden åt
Hannover, Stettin och Oder-uiynningarna åt Preussen, samt
tullfriheten i sundet. Men fredslutet med Ryssland var
lem-nadt till sist i den förhoppning, att andra staters bemedlingar
skulle utverka billigare vilkor. Detta hopp slog likväl felt.
Czaren, som redan länge ifrigt eftersträfvat fred och förgäfves
hadc väntat, att Finlands eröfring skulle inverka på Sveriges
politik, beslöt slutligen att öfverföra kriget till sjelfva Sverige.
Till följd häraf rörde sig ryska galerflottan år 1719 härjande och
brännande såväl i den svenska skärgården utanför Stockholm,
som längs kusterna af Södermanland och Östergötland. Följande
sommar uppbrändes Umeå stad och om sommaren 1721
fortsatte ryssarne sina härjningar från Gefle norrut. Under sådana
omständigheter nödgades Sverige antaga freden på hurudana
vilkor som helst. Riksrådet, grefve Johan Lilljenstedt (den
redan i det föregående omtalade Paulinus) skickades om våren
1721 till ^Nystad, der fredsunderhandlingarna med Östermanit
åter öppnades, och den 30 Augusti underskrefs slutligen freden
i Nystad. Sverige afstod Liffland och Estland med Ösel,
samt hela Ingermanland och Kexholms läns södra del längs
Ladoga, hvarjämte dessutom Viborgs stad och slott med
om-gifning lemuades åt ryssarne. Hela det öfriga storfurstendömet
Finland samt Nord-Karelen återlemnades till Sverige och den
ryska armén skulle inom fyra veckor lemna landet.
Dessa vilkor voro ovedersägligt ganska hårda. De gjorde
slut på Sveriges välde på Östersjön och frånryckte Finland
icke blott alla dess förposter i söder och öster, utan äfven
en del af dess eget nationella område. Men då vi betrakta
Sveriges och Rysslands inbördes ställning vid detta tillfälle,
måste vi i sanning förundra oss öfver, att ens så mycket blef
återlemnadt. Endast Peter den stores ifriga längtan efter fred
tyckes kommit Sveriges svaghet till hjelp. Rysslands galerer
härjade och brände som bäst Sveriges kuster, och regeringen
i Stockholm gaf åt sina ombud befallningen att påskynda
fredsslutet. Finnen Lilljenstedt skulle likväl gerna velat rädda
åt sitt fädernesland det vigtiga Viborg; men Ostermann som i
hemlighet fått kunskap om Sveriges eftergifvenhet, släpte ej
sitt byte. En sägen vill veta, att czaren redan beslutat afstå
från Viborg och fördenskull sändt sin gunstling Jaguschinski
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
