Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 7. Karl XII:s regering till slaget vid Pultava, 1697—1709
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
otillräckligt mått; ty statens och de enskildes betryck var
der-borta i ständigt tilltagande. Det bör nämnas, att endast högst
få fångar fingo tillfälle att innan fredsslutet återvända hem,
t> Karl XII ingick högst ogerna på utbyte af fångar. Några
1) ekades väl fly från sina aflägsna förvisningsorter och
uppnådde sina hem efter de underbaraste äfventyr. Men de flesta
qvarstannade ända till fredsslutet i Ryssland, och mången fann
äfven sin graf i det främmande landet, bland dem t. ex. Karls
förste minister grefve Piper, som råkat i czarens synnerliga
onåd och slutligen dog på Schhisselburgs fästning. Till slut
bör nämnas, att det äfven fans sådana, som läto öfvertala sig
att ingå i czarens tjenst, stundom till och med att byta religion.
Öfver hufvud behandlades fångarne icke synnerligen hårdt,
ehuru de i enstaka fall fingo röna ett ganska strängt bemötande.
Vida olyckligare var dock den landtbefolknings öde, hvilken af
de ryska härarne bortfördes som krigsbyte från Estland,
Inger-manland och Finland. På torget i Moskva försåldes finska
qvinnor och barn, och flere af dessa olyckliga bortfördes till
slafveri bland turkarne och tartarerne, hvarifrån de aldrig
kuude hoppas att en gång få återvända.
Karl sjelf hade med en liten skara räddat sig öfver till
Turkiet, der han i början emottogs ined stor gästfrihet. Han
fick sin bostad i Bender i Bessarabien, nära intill ryska gränsen,
och en hvar väntade, att han härifrån vid första lägliga
tillfälle skulle återvända till Sverige, för att gifva ny fart och
ordning åt sina undersåtars rustningar. Men olyckligtvis tillät ej
Karls sjelfkänsla honom att begifva sig på hemvägen besegrad
och förödmjukad, och sålunda uppsköt han* sin affärd i fem
års tid. Huru han under tiden uppeggade turkiska sultanen
till krig emot Ryssland; huru Peter då med.hela sin armé
(1711) instängdes vid Pruth, men ändock genom att muta
viziren fick eu förinonlig fred; huru Karl likväl fortfarande
uppsköt sin hemresa, till dess turkarne, förbittrade öfver
ajern-hufvudets“ envishet, med våld togo honom till fånga vid den
s. k. kalabuliken i Bender den 1 Februari 1713; och huru
slutligen konungen derefter i mer än ett års tid uppehöll sig
i Timurtasch och Demotika (nära Filippopolis) — allt detta
kunna vi endast sålunda i korthet anföra. Vi nödgas nu åter
vända vår uppmärksamhet till förhållandena i Finland, för att
bevitna de olyckliga följderna af Karls egensinniga handlingssätt.
Digitfzed hy M^rosof* C
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
