Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Andra Afdelningen. Fortsättningen och slutet af Sveriges magtperiod, 1660—1721 - 6. Karl XI:s regering, 1660—1697
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kronan tre gånger så mycket, som under hela
förmyndareregeringen. I Finland vår resultatet af dessa två års arbete
synnerligen vigtigt; ty utom den allmänna fjerdepartsräfsten,
af-gjordes nu den länge afhandlade frågan att Österbotten var
kronans omistande egendom, och i enlighet härmed indrogos
de derstädes upprättade gref- och friherreskapen. Endast den
gamle Pehr Brahe fick af särskild gunst ännu behålla
friherre,-skapet Kajana och hann bortgå från detta lif, förrän
reduktionens oblidkeliga ljand nådde äfven hans förläningar. Sålunda
hadc den unge konungen med kraftfull hand öfvertagit
reduktionens verkställande och fick i sjelfva verket inom kort saken
drifven så långt, som beslutet af år 1G55 afsåg. För öfrigt
förblef under de första åren regeringen fortfarande till största
delen i rådets händer, fastän konungens sjelfrådiga sinnelag
gång efter annan trädde i dagen, uppväckande hos några
fruktan, hos andra åter nya förhoppningar om framtiden.
På denna fot stodo sakerna, då Sverige till följd af sitt
förbund med Frankrike blef inveekladt i det europeiska krig,
som blifvit framkalladt af Ludvig XIY:s hersklystnad. Nu
först begynte den förra regeringens onda frukter rätt visa sig.
Armén, flottan och i synnerhet finanserna voro i det uslaste
tillstånd; inom styrelsen ombyttes planerna för hvarje dag och
emellan generalerna herskade oenighet Och afundsjuka. I slutet
af år 1674 förde den gamle marsken Karl Gustaf Wrangel
sin här från Pommern till Brandenburg. Men kurfursten, som
för tillfället kämpade vid Ehen emot fransmännen, skyndade
plötsligen dit med sitt folk, förskingrade en trupp finskt rytteri
vid Piathenau och slog svenskarne vid Fehrbellin den 18 Juni
1675. Samtidigt hadc de öfriga tyska staterna jämte Holland
förklarat krig, och med dessa Sveriges fiender förenade sig
strax derefter äfven Danmark. Inom sjelfva riket rådde brist
och nöd till följd af de sista missväxtåren, och dertill kom nu
ett allmänt missnöje öfver det onödiga kriget. Då ständerna
om hösten 1675 sammankommo till Upsala i och för kröningen,
uppkom en fruktansvärd storm emot rådet. Klas Hermansson
Fleming och dennes frände Jakob Fleming väckte inom adeln
fråga om, att man skulle fordra af rådet uppgifter om hvilka
medel, som voro anskaffade i och för kriget. Johan Terserus,
hvars stämma länge varit undertryckt, men som nu ledde
förhandlingarna inom presteståndet (han hadc några år tidigare
by /b icrosoft ts)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
