Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 4. Karl X Gustafs regeringstid, 1654—1660
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfriga efter Gustaf Adolfs död bortgifna lagenheter skulle åt
kronan återgifvas fjerdedelen, och då såken förut fordrade en
undersökning, men kronan deremot genast hade behof af sina
inkomster, skulle alla innehafvare af dylika bortskänkta
egendomar under tiden betala fjerdedelen af egendomarnes inkomster,
enligt kammarkollegiets beräkning. Denna s. k. fjeräeparts
räfst tillfredsstälde väl icke de ofrälse stånden; i deras tycke
hade adeln sluppit för alltför lindrigt pris och derför
åstad-kommo de äfven, att denna räfst endast skulle betraktas såsom
en interimsåtgärd. Men äfven såsom sådan skulle den varit
välsignelsebringande, och isynnerhet för Finland, hvarest
Kristinas slöseri varit förderfligast och dessutom stora
bortförlänade områden just voro kronans “omistande“.
Anmärknings-värdt är i sjelfva verket, att det kungliga förslagets ifrigaste
försvarare inom sjelfva adeln hade varit finnar, t. ex.
landt-marskalken vid riksdagen Erik Henriksson Fleming, friherre
till Lajus, presidenten i kammarkollegiet Herman Klasson
Fleming, friherre till Libelits, Bengt Horn, friherre till Åminne,
då varande landshöfdingen i Åbo Lorentz Creutz, m. fl. Till
ordförande i reduktionsnämnden utsågs Herman Fleming, hvilken
med allvarlig ifver skred till verket Men det utbrutna
krigets vexlingar gjorde snart afbräck i reduktionens verkställande,
och Fleming fick i böljan af 1657 befallning att till en annan
gång lemna grefve- och fri herreskapen i Österbotten oantastade;
konungen ville nämligen icke under dessa osäkra tider
uppväcka den högre adelns missnöje. Kriget uppslukade sålunda
i sitt gap icke blott rikets tillgångar, utan äfven de vigtigaste
förbättringsåtgärder i hemlandet, utan att tala derom, att af
Finland innan kort fordrades stora enskilda uppoffringar.
Under tiden hade Karl X förvånat verlden genom sina
hjeltebragder. Inom loppet af sex månader’ hade han eröfrat
Polens trenne hufvudstäder, Posen, Warschau och Krakau,
förmått största delen af dess adel att öfvergå på sin sida,
för-drifvit Johan Kasimir från hans rike och tvungit kurfursten
af Brandenburg till förbund. Men redan i början af år 1656
hade utsigterna begynt mörkna. Holland, som redan föregående
höst hade eröfrat Nya Sverige i Amerika, tillrustade nu äfven
i Europa ett krig möt Sverige, och likaså förebådade Rysslands
hela uppträdande intet godt. Polackarne sjelfva hade
småningom hemtat sig från sin första förskräckelse och drogo sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
