Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 3. Pehr Brahes styrelse i Finland och drottning Kristinas tid, 1632—1654
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ständernas afgörande, tidsförhållandena icke ansågos tillåta
riksdagens sammankallande, kunde man i dess ställe pålysa ett
“riks-utskott“, till hvilket hörde alla lagmän, landshöfdingar,
lands-öfverstar och biskopar, samt tvenne adelsmän från hvarje lagsaga
och en borgmästare från hvarje af städerna Stockholm, Upsala,
Göteborg, Norrköping, Åbo och Viborg. Dä vi veta, att
tillsättandet af biskopar och borgmästare tillkom regeringen och att äfven
den lägre adeln för det mesta^genom embeten och förläningar var
fästad vid styrelsen, så är det lätt att inse, huru kraftlös en
sådan representation skulle vara emot den mägtiga aristokratien.
Deremot egde den nya regeringsformen särdeles vigtiga
för-tjenster i ordnandet af landskapens förvaltning.
Rättegångsväsendet, förvaltningen och militärbefälet skildes nu för första
gången noga från hvarandra: ingen skulle få vara landshöfding
der, hvarest han innehade ett lagmansembete; landshöfdingen
skulle ej få inneha befälet öfver trupperna eller ha något att
skalfa med fästningarna; krigsbefälet åter skulle ej vid hotelse
af dödsstraff röra vid skatteuppbörden. Dessutom var
detför-ordnadt, att tjenstemännen vid förvaltningen en gång om året
skulle infinna sig i Stockholm, för att göra reda för sin
verksamhet. Dessa och andra förordningar gåfvo åt rikets
förvaltningssystem en sådan ordning och fasthet, att de öfriga
europeiska staterna kunde taga det samma till sin förebild.
Och då rikskanslern slutligen år 1636 från Tyskland återvändt
till hemlandet, saknades ej heller den verksamma anda, som
förmår gifva formerna lif.
En annan följd af kanslerns hemkomst var äfven, att
Finland åter kom under en omsorgsfullare vård. För sitt
af-lägsna läge oah sin skilda nationalitet kunde ej detta land
omedelbart draga nytta af de förbättringar, som blifvit gjorda
i rikets förvaltning; behofvet af en högsta styresman, hvilken på
ort och ställe sjelf kunde alhjelpa alla svårigheter och
förvecklingar, var så mycket kännbarare, som just på denna tid
missväxt i förening med krigets dagligen ökade tunga hårdt
betryckte landet. Till dessa allmänna omständigheter kommo
ännu enskilda missförhållanden inom adeln sjelf. Grefve Pehr
Ahrahamsson Brahe — vanligen kallad “Pehr Brahe ’den
yngre “, till åtskilnad från hans farfader, som var samtidig med
Gustaf Vasa — hade redan under Gustaf Adolfs lifstid genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
