Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Den svenska magtperioden, 1617—1721 - Första Afdelningen. Början och utvecklingen af Sveriges magt, 1617—1660 - 2. Det stora tyska kriget, 1630—1648
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men härunder fortsattes kriget på det häftigaste. Redan i
slutet af år 1644 hade Torstenson återvändt från Jutland och
i närheten af Magdeburg förskingrat en kejserlig armé.
Följande vinter inföll han i Böhmen, slog en annan armé vid
Jankowitz och framryckte emot Vi ien, utanför livil ken stad han
för en tid förenade sig med den ifrån Ungern kommande
Rakoczy. Men då denne åter skilde sig ifrån honom och en
pest begynte rasa, återtågade hufvudhären till Böhmen och
derifrån till Timringen. Torstenson nödgades för sin
sjuklighets skull återvända till Sverige, och öfverbefälet uppdrogs åt
Karl Gustaf Wrangel. Denne framträngde år 1646 genom
Franken och Schwaben till stränderna af Bodensjön och tvang
hertigen af Baijern till vapenhvila. Följande år nödgades han
draga sig tillbaka till Elbetrakten; men år 1648 framträngde
han åter i förening med franska generalen Turenne djupt in
i Baijern, samtidigt som en annan svensk armé under
Königs-mark plötsligt intog en del af Prag i Böhmen. Dessa
tilldragelser tvungo slutligen de katolska magterna att afsluta
Westfaliska freden, som ingicks samma år, 1648. Sverige
erhöll största delen af Pommern, samt några mindre områden
i Tyskland och ett ord med i laget i Tysklands invecklade
politiska angelägenheter. Denna vinst var nog ringa för så
långvariga och i allmänhet så lyckliga strider. .Men ett mål
var åtminstone uppnådt: katolicismens öfvermagt var bruten
och det lilla Sverige hade i anseende svingat sig upp till en
europeisk stormagt. Att det nu och sedermera, likasom i en
fortsättning, frånvann danskarne de landskap vid Öresund, dem
naturen sjelf tyckes afsett att lyda under Sverige, var likväl,
såsom vi längre fram skola se, för sjelfva svenska folket den
vigtigaste följden af det tyska kriget.
Man måste i sanning förvåna sig öfver, att det lilla
svenska riket, hvars hela folkmängd på denna tid synes varit
omkring milion, eller mindre än för närvarande Finlands,
kunde i 19 år uthärda ansträngningen af ett så stort krig.
Saken vore omöjlig att förklara, om vi ej visste, att största •
delen af den i kriget använda styrkan utgjordes af främmande
legotrupper, och att, isynnerhet efter Gustaf Adolfs död, kriget
för det mesta sjelft fick bekosta sina utgifter, nämligen genom
taget byte, brandskatter och de franska subsidierna. Rikets
eget krigsfolk uppgick vid denna tid till omkring 40,(XX) man,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
