Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 6. Klubbekrigets tider, 1592—1600
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppväckt, bragte folket mångenstädes på den tron, att han
dött af gift eller genom trollskott. Den fasta och envisa trohet,
hvarmed han i de uppkomna stridigheterna stod på
Sigis-munds sida, den kraft, hvarmed han förstod att upprätthålla
konungens sak och sitt eget herravälde i Finland, slutligen
hans våldsamma sinnelag och brutala uppträdande hafva
tillförsäkrat honom ett anmärkningsvärdt rum i detta lands historia.
“Svidje-Klas“ (såsom han kallades efter en af sina gårdar) är
kanske den ryktbaraste finske man, som uppträdt på historiens
område. Men i sitt eget land efterlemnade han ett blodigt
minne, och om också Sigismunds anhängare af politiska skäl
sörjde öfver hans bortgång, så kände i allmänhet finnarne, och
deribland äfven mången adelsman, sina hjertan betydligt lättade,
då man ändtligen hade blifvit af med “denne orolige man“.
På finska adelns begäran utnämndes nu Arvid Eriksson
Stdlarm till högsta styresman. Han var en man af ädelt och
mildt sinnelag och hade förut varit ståthållare i Narva. Genast
försökte han mildra folkets bördor; men emot hertig Karls
fordringar hade han Sigismunds stränga befallning, som ej
med-gaf någon jämnkning. Till ytterligare olycka uppsköt
Sigismund med vanlig långsamhet sin hemkomst, hvaremot hertig
Karl med all ifver förberedde sitt påtänkta krigståg till
Finland. Redan under våren hade Hans Hansson till Monikkala
såsom hertigens befallningshafvande kommit till Österbotten,
fördrifvit Flemings tjenare derifrån och samlat krigsfolk för att
från denna sida anrycka emot Åbo. Samtidigt hade hertigen
besatt Kastelholm och Åland och ankom slutligen med hela
sin krigshär i början af September till Åbo. Stålarms talrika
och öfvade här skulle likväl med lätthet kunnat motstå
hertigens anfall, om den blott icke hade varit lika opålitlig i sin
trohet, som den var våldsam i sitt uppförande. Då Karl hade
landstigit vid Ruskiakallio (söder om Åbo) och strax derpå vid
Kuppis mötte det finska rytteriet, begaf sig detta genast på
flykt till Tavastland och förde Stålarm med sig emot’ hans
vilja. Denna skärmytsling egde rum den 9 September,
hvar-efter hertigen uppslog sitt läger i staden och begynte från
Kakola- eller Mylly-(qvarn)backen beskjuta slottet.
Befälhaf-varne på slottet, Hans Eriksson till Brinkkala (Stålarms
svåger) och amiral Bengt Severinsson Juusten, samt några andra
finska adelsmän,’ gjorde ett i sanning manligt motstånd. Äfven
MJcri sofl «.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
