Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 4. Erik XIV och hertig Johan, 1560—1568
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
land, och hertigen steg i sjelfva verket redan åter ombord.
Men i samma stund kom kansleren Gephart från Polen, der
han varit redan för andra eller tredje gången, och på denna
listige mans lockelser ändrade Johan åter sitt beslut. Från
Danzig begaf han sig genom Preussen till Kowno, der
konungen af Polen, Sigismund August, var honom till mötes.
Der-ifrån begaf man sig till Vilna, der bröllopet firades den 4
Oktober 1562. Vigseln skedde efter katolsk ritus, emedan
bruden tillhörde katolska bekännelsen; men hertigen tog dock
icke sakramentet under den katolska formen, utan förklarade
sig vilja qvarstå vid den Augsburgiska bekännelsen, ehuru han
å andra sidan lofvade åt sin gemål full’ religionsfrihet. Då
man fordrade af hertigen, att han skulle förklara sig för
oberoende och sjelfständig furste, svarade han, att han , var
läns-pligtig vasall under svenska kronan, likväl i samma förhållande,
som tyska rikets furstar. I dessa och andra till giftermålet
hörande vilkor afvek Johan ännu icke från de skyldigheter,
som ålades honom af hans länspligt. Då t. ex. åt Katharina
gafs till lifgeding Åland med Kastelholm, samt staden Raunio med
Letala och Lappo socknar, i hvilka områden befolkningen borde
vara lika tropligtig mot Ivatharina, som mot Johan sjelf,
till-lades likväl de vigtiga orden: utan att bryta sin tro mot
Sveriges konung. Men i bredd med giftermålet förehades äfven
en annan affär, i hvilken hertigen ej visade samma
återhållsamhet och försigtighet, nämligen det af polska konungen
åstundade penningelånet och vilkoren för det samma.
Sigismund hade samtyckt att gifva åt sin syster • i hemgift 32,000
ungerska gulden, hvartill kom Katharinas mödemearf, 50,000
dukater; men dessa summor skulle betalas först senare och i
bestämda poster, ty Sigismund var sjelf för tillfället i stort
penningebehof. Då åtog sig Johan att låna åt sin svåger
120,000 thaler (omkring 672,000 finska mark), och erhöll såsom
pant för detta lån sju slott i Estland och Liffland. Men bland
dessa slott var äfven Weissenstein, som just vid denna tid
intogs af Eriks trupper, och öfverhufvud var det en betänklig
sak, att en svensk vasall under pågående krig lånade
penningar åt rikets fiende till dennes krigsrustningar. Henrik Horn
och Herman Fleming synas hafva insett, att deras herre i
denna sak hade råkat alltför mycket i Polens nät; de
uppmanade honom att skynda sig hem, och hertigen lemnade äfven
Finlands historia. 10
D‘gi fized O
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
