Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Reformationstiden, 1523—1617 - 1. Gustaf Vasas regering, 1523—1560; Reformationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
friköpa sig, och i deras ställe blefvo tvenne tyskar, Konrad
von Pyhy och Georg Norman, konungens förnämsta rådgifvare,
den förre som kansler, den senare som superintendent. Från
år 1540 försökte man ordna såväl den kyrkliga, som
verlds-liga förvaltningen efter utländskt mönster; biskopsstiften delades,
och t. o. m. sjelfva biskopsnamnet skulle utbytas mot
benämningen “Ordinarius“. Finland, hvarest efter biskop Skyttes
död biskopsembetet förblifvit obesatt i tre års tid, fick i
enlighet dermed år 1554 tvenne ordinarier, den ena i Åbo, den
andra i Viborg, båda tillsatte af konungen utan föregående val
af kapitlet. Det var Mikael Agricola, som på detta sätt blef
biskop i Åbo (1554—1557); men till öfverhufvud för Viborgs nya
stift utnämndes Paul Juuston, också en af dem, som vistats i
Wittenberg, och i sin litterära verksamhet sedermera Agricolas
efterföljare. På samma gång, som kyrkans forna magt sålunda
krossades, fortfor man allt strängare med plundringen af kyrkans
egendom. Redan år 1530 fordrades största delen af kyrkornas
klockor och dyrbarheter till riksskuldens betalande; men
för-samlingarne synas i början förmått till någon mon dölja sitt
silfver undan konungens snikna blickar. Något senare
förnyades plundringen med bättre framgång. År 1547 fördes
endast från kyrkorna på Åland 1075 lod silfver, och ännu
1558 fick man fråri Åbo läns kyrkor en omätlig hop arbetadt
silfver, så att - Paul Juusten några år efter konung Gustafs
död fann kyrkorna alldeles utblottade. Men det var ej nog
dermed. Konungen hade öfvertagit de forna biskoparnes såväl
inkomster, som rättigheter; han fordrade sin andel i presternas
efterlemnade qvarlåtenskap, tillsatte prester vid förekommande
ledigheter och fordrade hvarje gång en rundlig godtgörelse.
Kyrkans vidsträckta jordegendomar hade genom beslutet i
Westerås blifvit dels konungens och kronans, dels adelns byte.
Detta sistnämnda stånd, som genom Kristians skräckregering
blifvit förödmjukadt, började åter resa hufvudet och ville ej
mera bidraga till gudstjenstens uppehållande. Till och med
sjelfva folket, som trodde att kyrkan nu var lemnad till hvar
mans plundring, upphörde att betala tionde, så att Gustaf
gång efter annan var tvungen att utfärda stränga befallningar
derom. I många länder, der protestantismen vunnit seger,
användes den kyrkan fråntagna egendomen till läroanstalternas
fromma och kommo sålunda att under en ny form gagna
folkD gfti*: c. by / icrosoft&
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
